Publicerades

De flesta av oss har delat två viktiga lärdomar sedan Covid-19-utbrottet. Den första är att vi innan utbrottet inte tvättat händerna tillräckligt noga och länge för att skydda oss från smittosamma sjukdomar. Den andra insikten som kom tätt inpå är att vi rör våra ansikten mycket oftare än vi trodde och att detta är oerhört svårt att kontrollera eller sluta med.

I skrivande stund lyder rekommendationerna från 1177 Vårdguiden att man tvättar händerna med tvål i minst 30 sekunder när man kommit hem, efter toabesök, innan man lagar mat, innan man äter och självklart när man har synlig smuts på händerna. När man inte har tillgång till tvål används med fördel handsprit istället. De rekommenderar även att man ska försöka undvika att röra vid ansiktet eller ögonen. Det är framförallt ögon, näsa och mun som ska undvikas, p.g.a. att de ha slemhinnor som kan bli infekterade av virus.

Att tvätta händerna är enkelt för de flesta men att undvika att röra vid ansiktet kan vara en svår uppgift att ta sig an. Den som redan testat detta har nog kommit på sig själv flera gånger med att omedvetet röra vid ansiktet. För de flesta av oss är det en vana vi byggt upp genom livet och det kan vara en viktig del av hur vi uttrycker oss. Sedan är det också ett sätt att ta bort smuts och stilla impulsen när det kliar någonstans.

Vad säger forskningen?

Även innan Covid-19-utbrottet har forskare insett vikten av att studera personlig hygien och och dess roll i spridningen av smittosamma sjukdomar. I en studie från 2019 som tittar närmre på flygresenärer nämner författarna personlig hygien som en av de viktigaste faktorerna för att förhindra smittospridning. Host- och nysetikett (i armvecket), att inte röra ansiktet och handhygien tas upp som de mest effektiva metoderna som resenärer enkelt kan använda sig av. Författarna kom fram till att bra hygienrutiner hos flygresenärer kunde minska smittospridningen med 69% i en datorsimulerad pandemi.

En studie från 2015 undersökte hur ofta läkarstudenter rörde vid ansiktet under 2 separata föreläsningstillfällen på 2 timmar vardera. Dessa läkarstudenter hade även gått en kurs om smittoskydd under de senaste 12 månaderna innan studien gjordes. Trots all denna kunskap visade det sig att studenterna inte kunde hålla sig från att röra vid sina ansikten. I snitt fann forskarna att deltagarna rörde sig på ansiktet 23 gånger per timme. 44% av beröringarna var vid områden som har slemhinnor, d.v.s. ögon, näsa och mun.

Vad gör att vi rör oss på ansiktet? En studie från 2019 undersökte ett antal faktorer i förhållande till ansiktsberöring. Deltagarna i studien blev observerade i en simulerad tågvagnsmiljö. Resultaten kring frekvens liknar de från den tidigare studien. Deltagarna rörde vid ansiktet 17,8 gånger per timme, varav 44,9% var vid slemhinneområden. Bland faktorerna de undersökte fanns mobilanvändning, kroppsposition, kön, smink, hygienmedvetenhet och hygienbeteende. De fann att mobilanvändning inte påverkade mängden ansiktsberöring. Huruvida deltagarna stod eller satt hade inte heller någon signifikant påverkan. Deltagarna skiljde sig åt beroende på kön, där de manliga deltagarna hade en signifikant högre frekvens av ansiktsberöring jämfört med de kvinnliga deltagarna. Författarna för en diskussion om att detta troligtvis rör sig om huruvida deltagarna bar smink eller ej. Andra intressanta fynd var att de som höll fast vid ett räcke i tågvagnen och de som inte hade en handhygiensrutin också rörde vid ansiktet oftare. Flera råd cirkulerar på nätet kring hur man kan röra vid ansiktet mindre. Med stöd från den tidigare studien är två bra råd att ha på sig smink och att skaffa sig en rutin för handhygien i kollektivtrafiken. Andra råd, utan forskningsstöd, är att använda glasögon istället för linser (för att förhindra att röra ögonen), ha händerna upptagna med något annat (en stressboll, fidget spinner, eller mobilen) och att ha näsdukar redo för när man måste röra sitt ansikte. Framförallt är det viktigt att inte stressa upp sig för mycket över hela situationen, så att det inte orsakar mer skada den vägen.

Text: Aris Kourkakis
Foto: Ludde Diosson