‘How psychotic-like are paranormal beliefs?’ av Matteo Cella, Marcello Vellante och Antonio Preti. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 2012.
Det är vanligt med tro på övernaturliga fenomen hos människor. Att tro på vissa specifika fenomen såsom extrasensorisk perception och kommunikation med avlidna påminner om symptomen hos patienter med schizofreni. Det råder delade meningar om huruvida en korrelation mellan en tro på dessa övernaturliga fenomen och psykotisk-lika upplevelser existerar och till vilken grad en tro på dessa övernaturliga fenomen kan förutsäga en framtida schizofren diagnos ifall en sådan korrelation skulle existera. Tidigare forskning har också visat att både troende på övernaturliga fenomen och personer med psykotisk-lika upplevelser delar en del kognitiva bias, såsom konfirmationsbias.
Cella et al visar på två teorier som dominerar fältet i stort. Den ena kallas ‘Happy schizotype’ och förutsätter att en tro på övernaturliga fenomen har en stor spridning i befolkningen och att den endast i undantagsfall kan tyda på en ökad risk för psykos. Den andra kallas ‘High risk’ och ser tron som en betydande riskfaktor för framtid psykotisk sjukdom. Forskning har i vissa fall talat för den ena och i vissa fall den andra teorin och detta kan bero på att vad som verkligen testats har varierat mellan studierna.
I Cella et als artikel testas över 500 italienska studenter med ett stort batteri av tester för att undersöka deras tro på övernaturliga fenomen såsom extrasensorisk perception, kommunikation med avlidna och ut-ur-kroppen-upplevelser, deras självuppskattade psykologiska hälsa, deras ev hallucinatoriska upplevelser och hur starka tendenser de har till vanföreställningar. Testbatterierna som används har valts ut för att ha hög validitet och reliabilitet. Studenterna delades sedan in i två grupper som bestod av skeptiker (55%) och troende (15%) utifrån vad de svarade på det första formuläret och de som hamnade däremellan uteslöts från studien. Det fanns ingen skillnad i ålder eller könsfördelning mellan de två grupperna. De troende visade sig få högre resultat på vanföreställningsformuläret men inte på den självuppskattade psykologiska hälsan som låg ungefär likadant för de båda grupperna. Detta stärker hypotesen att psykotisk-lika upplevelser är vanligare hos personer som tror på vissa övernaturliga fenomen men de visade inte någon högre tendens till psykopatologi i övrigt. Cella et al kommer i diskussionen fram till att detta inte är något vettigt sätt att predicera risk för psykos och att det kan vara en bättre metod att undersöka olika kognitiva bias, kanske tillsammans med generell psykologisk hälsa. Cella et al diskuterar också tidigare forskning som visar på att då en kultur i stort har en högre tendens till tro på dessa övernaturliga fenomen så blir testningen en ännu sämre predikator.
Denna artikel avhandlar ett område som ligger i utkanten av KBT genom sitt studerande av sambandet mellan det psykotiska och det parapsykologiska men de tester som använts har även använts i många andra studier under KBT-paraplyet.Vi anser att det är positivt att undersökningen har haft många deltagare och att man tagit hänsyn till ev kultur, ålder och könsskillnader samt diskuterat om huruvida religiös tillhörighet kan vara en faktor. Standardiserade tester har också använts men tolkningen av dessa har i vissa fall påverkats av studiens upplägg vilket kan påverka validiteten såväl som reliabiliteten. Det vi tycker saknas är en diskussion om huruvida psykotisk-lika upplevelser kan ligga till grund för en tro på dessa parapsykologiska fenomen eller om det är tvärtom; att en tro på parapsykologiska fenomen kan leda till en större risk för psykotisk-lika upplevelser.