Terapiforskningen är inte objektiv enligt en ny forskningsöversikt

Hela idén med randomiserade kontrollerade studier är att de ska vara objektiva. Men trots noggranna förhållningsregler för att bevara opartiskheten är vetenskapliga studier inte immuna mot så kallad ”bias”. Förutom fusk (t ex att man väljer utfallsmått som är mer fördelaktiga för en viss typ av behandling) och slarv (man sköter lottningen lite med armbågen och sköter slumpningen själv istället för att låta en oberoende person göra detta) så finns det problem som inte är så lätta att komma tillrätta med. Om en forskare på förhand bekänner sig till en viss uppfattning, t ex att en viss psykoterapimetod är ”bättre” än en annan, så är det också oftast det som just den forskaren finner. Detta kallas ”Allegiance effect”. När man gick igenom forskningen för 10-15 år sedan så hittade man stöd för just denna effekt och att den var relativt tydlig. Men var står forskningen idag? Munder och medarbetare har precis fått en artikel (”Allegiance in Psychotherapy Outcome Research: An Overview of Reviews”) accepterad i Clinical Psychology Review som försöker gå till botten med detta. Tyvärr kvarstår detta problem i vissa fall. I artikeln diskuterar man olika lösningar på detta. En är att involvera fler personer, särskilt de som företräder en annan syn, i forskargrupperna och att man bör uppmuntra till att vara nyfikna på varandras kunskaper.

Läs gärna vidare här:

Munder, T., Brütsch, O., Leonhart, R., Gerger, H. & Barth, J., Researcher Allegiance in Psychotherapy Outcome Research: An Overview of Reviews, Clinical Psychology Review (2013), doi: 10.1016/j.cpr.2013.02.002.