”A combined drama-based and CBT approach to working with self-reported anger aggression”

Sammanfattning av Björn Gustafsson & Katrin Påhlman, psykologprogrammet, Umeå universitet, VT 2012.

Studien undersöker hur effektivt ett drama-baserad terapi kallat ”Insult to injury”, kombinerat med kognitiva beteende tekniker, är för att förebygga aggressivt beteende. Programmet ”Insult to injury”  har som målsättning är att hjälpa brottslingar att identifiera och generera strategier som kan användas i situationer som utlöser våldsamma responser.

För att definiera begreppet aggressivitet använder sig Blacker et al. av följande definition: ”Distinct from anger, aggression is an action, a motor behaviour often defined as a goal-directed behaviour with a deliberate intent to harm a person or object and typically violating social rules (Berkowitz,1993). Arousal of anger is not a necessary precursor for aggression, although it is a significant antecedent of aggression. If there is high arousal intensity, this can disrupt information processing and override inhibitory controls (Novaco, 1994).”

I med att deltagarna genomgår terapin, får lära sig hantera ilska, förväntas våldsamma responser att minska. Programmet administrerades av personal från Geese Theatre Company som har varit verksamma inom brittiska kriminalvården sedan 1987. Programmet längd var sammanlagt nio dagar lång med två sessioner per dag med en genomsnittlig tid på två och en halv timme. Fokus under dessa är att arbeta med hantering av ilska kring ämnen som maskulinitet, makt och kontroll, stolthet och skam samt förståelse för offret och organiserades i form av tre block(se nedan).

Drama-baserad terapi har många fördelar i jämförelse med mer konventionella metoder för hantering av ilska. Inte lika beroende av verbalt uttryck, vilket kan variera mellan deltagare samt kan utgöra ett problem för att identifiering och utvärdera av relevanta tankar, känslor och beteenden. Deltagarna ges också en möjlighet att utifrån individuella förutsättningar, i en säker och stödjande miljö, öva och testa färdigheter för att hantera situationer där risken för aggressivitet är stor. Tillsammans med drama-terapin användes kognitiva beteende terapi för hantering av ilska.

Interventionerna disponerades, under de nio dagarna behandlingen pågick, utifrån följande block:

”Block 1: Aggressive and violent behaviour and the immediate internal processes which affect subsequent behaviour were explored. Self-reflection was encouraged to help participants understand their own anger cycles, understand the ways in which their own thoughts and feelings impacted on their behaviour, and the recognition of personal trigger situations.”

”Block 2: Issues around masculinity, power and control, pride and shame, the consequences of anger related behaviour for others and victim awareness were explored. Participants gained an understanding of how their underlying beliefs and rules impacted on their behaviour.”

”Block 3: Learning from the first two blocks was consolidated whilst also exploring notions of choice and alternative behaviours, including problem-solving, positive self-talk statements and anger management techniques.”

Tidigare studier rörande drama-baserade interventioner har get gott resultat men utgörs till stor del av studier av mer kvalitativ karaktär, med små urval och huvudsakligen av studier utförda på universitetsstudenter och inte på högrisk individer som dömda våldsbrottslingar utgör.

Deltagarna som deltog i studien bestod av 62 vuxna manliga interner från sex Brittiska fängelser dömda till fängelsestraff på grund av våldsbrott. Medelåldern var 31.2 år (med en standardavvikelse på 7år, och range 19-49år). För att få delta i studien skulle deltagare vara motiverade och ha en önskan att förändra beteendet.

För att mäta ilska, före och efter terapi, användes State-Trait Anger Expression Inventory-2 (STAXI-2; Spielberger, 1999). Som består av sex skalor för att fånga in tillståndet ilska och är baserad på Eckhardts konceptuella modell av ilska. Studien utgick från en engruppsdesign med pre/post mätningar för ilska. Två mättningar togs för att mäta ilska, första när programmet började, och andra, en vecka efter det nio dagar långa programmet.

Resultat/Diskussion

Resultatet från pre/post mätningarna visar på att deltagarnas värden på alla sex skalorna på State-Trait Anger Expression Inventory-2 (STAXI-2; Spielberger, 1999) signifikant förbättrades. Något som talar för att drama-baserad terapi även tycks ha effekt på dömda våldsbrottslingar.

Resultatets validitet kan ifrågasättas eftersom utformandet av studien endast är en engrupps pre/post design vilket gör det svårare att utesluta att andra variabler kan ha påverkat resultatet.

Denna studie är den första i sitt slag som försökt undersöka hur effektivt drama-baserad terapi är på dömda våldsbrottslingar är Storbritannien. Många personer var inblandade i interventionerna (ordinarie fängelsepersonal & personal från Reese Theatre Company) och interventionerna anpassades till var och en av de 62 deltagarna. Detta är några anledningar till varför detta resultat har låg generaliserbarhet. Detta är något författarna varit medvetna om samt lyfter i diskussionen kring resultatet.

Eftersom det inte framgår tydligt i artikel hur de kliniska interventionerna gick till, bortsett från den övergripande beskrivningen, är det svårt att uttala sig om var detta bidrag bör placeras inom kognitiv beteende terapi. Detta gör det också svårt att säga något om kliniska nyttan men eventuellt kan studien inspirera till ytterligare studier, eller utveckling av interventionsformer där drama-baserad terapi kan vara lämpligt.

Ur ett intersektionellt perspektiv kan studie och interventionerna ha ett visst värde. Att individuellt anpassa interventioner efter exempelvis verbalförmåga, och med aktivt deltagande, kunna utforska begrepp som enligt studien påverkar hur män uttrycker ilska (maskulinitet, makt och kontroll, stolthet och skam.) Genom roll-spel, iscensättande, diskussioner pröva dessa antaganden om vad manlighet är och på vilket sätt dessa antaganden påverkar deras egna beteenden, så som ilska. Hantering av ilska varierar inte bara mellan individer utan skiljer sig stort mellan kulturer. Genom att använda sig av en mer individuellt, och utforskande förhållande sätt, kan förhoppningsvis faktorer som kön, klass, etnicitet fångas upp och vara till stor nytta i det kliniska arbetet.

Ref: ”A Combina drama-based and CBT approach to working with self-reported anger aggression” av JANINE BLACKER, ANDY WATSON AND ANTHONY R. BEECH, Centre for Forensic and Family Psychology, School of Psychology, University of Birmingham, UK Criminal Behaviour and Mental Health 18: 129–137 (2008) Published online in Wiley InterScience