Publicerades

En sammanfattning av en svensk studie om ACT behandling av långtidsarbetslösa som är sjukskrivna för depression. Författad av Anders Larsson, Camilla Norrman och Helene Ericson. Umeå Universitet vt 2012.

Acceptance and Commitment Therapy for Depression: A Preliminary

Randomized Clinical Trial for Unemployed on Long-Term Sick Leave

Fredrik Folke, Uppsala University Hospital, Thomas Parling and Lennart Melin, Uppsala University (2012)

 

Sammanfattning

Folke, Parling och Melins studie syftar till att undersöka huruvida ACT fungerar vid behandling av deprimerade klienter som är långtidsarbetslösa och sjukskrivna i Sverige. Syftet var även att undersöka om ACT-behandling kunde förhindra förtidspensionering till följd av depression.

     Inklusionskriterier i deras studie: att deltagaren var arbetslös, sjukskriven (100%) till följd av depressionen och var mellan 18 och 65 år. Exklusionskriterier: personen befann sig i en psykotisk episod, substansmissbruk eller uttalade självmordsplaner. 100 personer förfrågades via Försäkringskassan i en medelstor svensk stad om deltagande i studien och 34 personer valde att delta och fullföljde studien. De randomiserades till den grupp som erhöll ACT (N=18) eller till en kontrollgrupp som inte fick någon behandling (N=16).

     Behandlingen bestod av 6 terapisessioner (vanligen 12) varav den första sessionen var individuell och en fallkonceptualisering gjordes. De följande 5 terapisessionerna genomfördes i grupp under ledning av två ACT-utbildade studentterapeuter. De bestod av färdighetsträning där deltagarna utbildades och tränades i att observera sig själva, att inte uppslukas av tankar och känslan i en situation. Acceptans avser att validera och uppleva tanken/känslan för att sedan släppa den och “gå vidare” (defusion). Gruppterapin avslutades med att försöksdeltagarna gjorde åtaganden (Commitment) för framtiden vad gäller handlingar mot mål som var koherenta med de nya värderingar som eftersträvades. Lärdomar och erfarenheter summerades och återfallsprevention diskuterades i gruppen under ledning av studentterapeuterna.

     Mätinstrument som de använde var Becks Depression Inventory (BDI); General Health Questionnaire (GHQ-12); Percieved Stress Scale (PSS); World Health Organization Quality of Life assessment (WHOQOL). Alla mätinstrument beskrivs som reliabla och väl validerade.

Resultatet visade att det i jämförelse mellan före behandlingen och vid uppföljningen hade skett en signifikant förbättring för gruppen som fick ACT-behandling gällande depression, generell hälsa och livskvalité jämfört med kontrollgruppen. Framförallt hade deltagare med måttlig eller svårare depression förbättrats i ACT-gruppen jämfört med deltagare med samma svårighetsgrad i kontrollgruppen. Dock fanns det ingen signifikant skillnad i förbättring av upplevd stress eller av negativa eller positiva utfall (arbete eller fortsatt sjukfrånvaro) mellan grupperna och över tid.  Kontrollgruppen som helhet uppvisade ingen statistisk signifikant förändring gällande depression, varken mellan förmätning – eftermätning, eftermätning – uppföljning.

I diskussionen argumenterar författarna kring den signifikansnivå de fått i studien, som visade sig vara svagare än tidigare jämförbara studiers resultat. Orsaken till detta resonerar de beror på den korta behandlingstiden, att de hölls i gruppform och även för att klienter som var Deras resultat talar för att ACT är en fungerande behandlingsmetod för personer som är deprimerade och sjukskrivna, men de uppmärksammar brister i deras studie som behöver vägas upp i framtida studier. Standardiserade intervjumetoder för utvärdering av deltagare, ökad kontroll av störande variabler utanför terapin ex. annan behandling nämns som brister.

 

Vår  analys

Vi aner att ACT-modellen som använts i studien kan placeras på KBT-paraplyet kognitiva sidan. Färdighetsträningen går ut på att lära sig med hjälp av tex dagbok att söka bevis för hur individen tänker och sedan göra en kognitiv defusion, att inte automatiskt behöva agera i linje med tankar. Andra strategier för att träna på att kognitivt hantera situationer/problem görs med mindfullnessträning.

     Validiteten skulle kunna vara bra då de har en bra grund med reabla mätinstrument,så som Becks BDI, men det finns flera problem i studien, som författarna själv tar upp. För det första så var terapeuterna ej legitimerade utan psykologstudenter på masternivå, det undersöktes inte heller hur modellnära de arbetade, vilket kan påverka studiens kriterievaliditet genom skillnad till den tidigare  studien, på samma sätt som antal sessioner halverades. Dessa val i kombination med en population med svår social situation kan ifrågasättas.

Generaliserbarheten begränsas genom studiens val av  oerfarna  psykologer/terapeuter samt valet att halvera terapins längd, då författarna hävdar att detta kan ha påverkat resultatet i studien. Urvalet påverkar i stor grad generaliserbarheten, och denna studie med 88% kvinnor, 100% etniskt kaukasika vita, och liten åldersspridning (M = 43 SD=9,5) väcker frågan om resultatet de uppnått kan generaliseras utanför gruppen medelålders vita kvinnor.

I och med exklusionskriteriet vid substansproblematik kan flera långtidssjukskrivna med depression uteslutits p.g.a. självmedicinering. Detta skulle kunna dölja en mer jämn könsfördelning för depression än vad denna studie visar (88% kvinnor), då män och kvinnor socialiseras in i samhället på olika sätt. Kvinnor fostras  enl. Porter (2005) in i en patriarkal struktur där de är beroende av män, medan männen förväntas vara oberoende av kvinnors behov. Självmedicinering i form av ex. alkohol hos män för att hantera en svår livssituation skulle kunna vara något som påverkat denna studies urval och data, men författarna till artikeln lyfter inte detta som en möjlig begränsning eller ett problem.

Magnusson och Marecek (2010) beskriver problematiken när diagnosticering förlägger psykiskt lidande inuti personer och därmed förnekar sociopolitiskt, materiell och kulturell kontext som grund för psykisk ohälsa. Hade arbetsmarknadsinsatser kunnat förändrat kontexten och det psykiska lidandet i denna population? Vi saknar en diskussion om detta i artikeln.

Studien öppnar upp för mer forskning i och med stor användningsområde, det hade varit användbart att kunna genomföra en så kort behandling, men likväl att återgå som tidigare studie med 12 sessioner får ses som en kort behandling och med grupp blir det så väl ekonomiskt som tids-effetktivt för så väl vården som individen. Den största nyttan i forskningen ligger i den stora andelen arbetslösa som har högre risker för depression och ohälsa som riskerar förvärras på sikt och inhibera återgång till arbetslivet.

 

Helene Eriksson, Anders Larsson, Camilla Norrman

 

Referenser

Magnusson  Eva,  Marecek Jeanne, (2010) Genus och kultur i psykologi: teorier och tillämpningar. Natur och kultur.

Porter, Natalie. (2005) Location,location, location. Women & Therapy,28:3,143 — 160