Publicerades

Acceptance and Commitment Therapy (ACT) är en relativt ny terapiform med rötter i funktionell kontextualism. Med övningar i medveten närvaro, perspektivtagande och acceptans ökar klienten sin möjlighet att aktivt göra åtaganden i linje med sina värden och mål. Syftet är att minska klientens upplevelsemässiga undvikande och öka klientens psykologiska flexibilitet. Artikeln som här sammanfattas syftar till att ge en översikt av de senaste årens forskning om ACT som behandling av ångeststörningar och tvångssyndrom.

I artikelns första del diskuteras sambandet mellan mått på psykologisk flexibilitet och skattningar av ångest. En kartläggning sker av 63 studier som visar att det finns en stark korrelation mellan skattningar på skalan Acceptance and Action Questionnaire och skattningar av ångest. Ökad psykologisk flexibilitet samvarierar med minskad ångest. Eftersom psykologisk flexibilitet är ACT:s huvudsyfte är detta samband användbart för vidare forskning om ACT för behandling av ångestsyndrom.

I artikelns andra del ges en beskrivning av forskning om ACT för olika ångesttillstånd. ACT verkar ha lovande resultat för Generaliserat ångestsyndrom (GAD) och Social fobi. Det finns än så länge för lite forskning för att med säkerhet uttala sig om effekten av ACT före exempelvis Post traumatisk stressyndrom (PTSD). Resultaten visar att minskad känslighet för ångest och ökad kognitiv defusion medierar positiv förändring. För klienter med GAD verkar förmåga till acceptans och kontakt med värden under behandlingens gång predicera goda resultat.  Forskning visar att typ och grad av ångeststörning samt klientens tidigare psykiska ohälsa påverkar behandlings effektivitet. ACT verkar lämpa sig bra för klienter med komplex problematik och särskilda problem med kognitiva förvrängningar och fusion av tankar.

I artikelns tredje del görs en metaanalys av randomiserade kontrollerade studier av ACT och ångeststörningar. Nio studier (av ungefär 100) med sammanlagt 404 deltagare inkluderades i analysen. De studier som inkluderades skrevs på engelska, hade fler än 10 deltagare och innehöll information om effektstorlekar på gruppnivå. En aggregation av resultatet från studierna visar på en icke signifikant svag effekt till fördel för ACT jämfört med andra behandlingar så som KBT.  ACT och KBT kan enligt meta-analysen försiktigt anses vara jämförbart effektiva.

Avslutningsvis diskuterar artikelförfattarna hur ACT kan erbjudas på ett effektivt och etiskt sätt utifrån forskningsresultatet. De föreslår att ACT kan erbjudas till de klienter som i första hand inte blir hjälpta av KBT. ACT kan även integreras i KBT-behandling för att öka klientens möjlighet att närvara vid exempelvis exponering och därmed öka följsamheten i behandlingar. Omfattningen av artikelns metaanalys är relativt liten. Det krävs ytterligare forskning för att fastställa ACT:s effektivitet samt för att undersöka terapiformens verksamma förändringsmekanismer.

Referens:

Bluett, E. J., Homan, K. J., Morrison, K. L., Levin, M. E., & Twohig, M. P. (2014). Acceptance and commitment therapy for anxiety and OCD spectrum disorders: An empirical review. Journal of Anxiety Disorders, 28(6), 612-624.