Publicerades

Frågan kan vara relevant om man vill förstå varför relativt få kvinnor identifierar sig som feminister – mellan 5 och 40 procent, beroende på bland annat land och ålder. Eftersom feminism ofta definieras som en rörelse för att förbättra förhållandena för kvinnor och stärka deras rättigheter och möjligheter (Nationalencyklopedin, 2014) har denna låga proportion kallats ”the feminist paradox” av genusvetare och feministiska akademiker (Abowitz, 2008, p. 51; Scharff, 2012). En möjlig förklaring skulle vara en negativ framställning av feminism och feminister i media (e.g., Zucker, 2004, p. 425). Men varför skulle i så fall medias bild vara negativt vinklad? Dessutom är medierna just i Sverige generellt mer, snarare än mindre, positiva än vad allmänheten är.

En annan möjlig förklaring till ”the feminist paradox” är att kvinnor i allmänhet inte sympatiserar med vad de uppfattar att dagens feminism står för. Det är vad feminismens främsta företrädare gör och säger som definierar detta, snarare än vad som står i uppslagsverken.

Handen på hjärtat: Det är få av oss som slår upp Nationalencyklopedin innan vi väljer att gilla eller ogilla en ideologi, och det är ännu färre som bryr sig om att läsa på om alla alternativa ideologier innan vi tar ställning.

De som ”gör” feminism – feministiska aktivister – har större inflytande än vad uppslagsverken har, både på allmänhetens uppfattning och på de feministiska reformer som faktiskt genomdrivs i politiska och andra sammanhang.

Om det skulle finnas en generell skillnad mellan dessa feministiska aktivister och kvinnor i allmänhet – i intressen, personlighet, eller något annat – kan det förklara varför en relativt liten proportion av kvinnor i allmänhet identifierar sig själva som feminister. Detta är utgångspunkten för en studie som publicerades i Frontiers in Psychology: Evolutionary Psychology and Neuroscience i höstas:

http://journal.frontiersin.org/Journal/10.3389/fpsyg.2014.01011

Sammanfattning av studiens empiriska resultat

Studien testar en ”feminists-as-masculinized-females theory”, vilken predicerar att kvinnor som är biologiskt och psykologiskt mer maskulina än kvinnor i allmänhet är kraftigt överrepresenterade bland feministiska aktivister. Teorin bygger på tidigare väl etablerade resultat som visar att könshormoner som testosteron och estradiol påverkar förhållandet i längd mellan handens fingrar under fosterstadiet, och samtidigt påverkar hjärnans utveckling mot mer manliga eller kvinnliga intressen och preferenser. Kvoten mellan framförallt pek- och ringfinger (2D:4D) är en väletablerad biomarkör som studerats i mer än 500 vetenskapliga artiklar. Mäns ringfingrar är generellt längre än deras pekfingrar, vilket gör kvoten mindre än 1, medan kvinnors kvot ligger nära 1. Inom respektive kön anses 2D:4D spegla den naturliga variationen i typiskt manliga och kvinnliga intressen och preferenser. Man fann mycket riktigt att de kvinnliga deltagarna på en feministisk konferens hade mer ”manlig” relation mellan pek- och ringfinger (~0.95) än kvinnor i allmänhet (~0.99) och till och med mer än hos män i allmänhet (~0.97). Deltagarna skattade också sin sociala dominans, ett personlighetsmått som generellt är lägre för kvinnor än för män. Konferensdeltagarna var betydligt mer dominanta än både kvinnor och män i allmänhet, och graden av dominans var korrelerad med 2D:4D, vilket ytterligare stöder teorin.

Tolkning av resultaten

Om feministiska aktivister, d.v.s. de som konstruerar och förmedlar den allmänna bilden av feminism, är mer maskulina jämfört med kvinnor i allmänhet kan det förklara varför åsikter och preferenser bland dessa två grupper till stor del skiljer sig åt. Om kvinnor i allmänhet inte känner igen sig i de åsikter och målsättningar som framförs av feministiska aktivister är det naturligt att de inte vill identifiera sig som feminister.

På samma sätt kan det faktum att feministiska aktivister tenderar att vara biologiskt och psykologiskt maskuliniserade förklara varför de i sin tur känner sig främmande inför de val och preferenser som delas av kvinnor i allmänhet. I så fall kan det uppstå ett behov av att förklara dessa val och preferenser, som kanske verkar främmande utifrån ens egna intressen och känslor. Detta utvecklas i artikeln.

Just feminism skiljer sig mycket åt mellan vad uppslagsverken och företrädarna säger. Typiska uppfattningar bland de aktivister som företräder feminism i medierna är att könsroller är godtyckliga sociala konstruktioner som lätt kan ändras (Fine, 2010; Hyde, 2005), att kvinnor generellt är underkuvade av en kollektiv maktunderordning som upprätthålls av män (Lyness & Thompson, 1997; Stewart & McDermott, 2004; Williams & Wittig, 1997, och att kärnfamiljen bör avskaffas (Stone, 2007). Det är också vanligt att propagera för normbrytande beteenden generellt och homosexualitet i synnerhet (e.g. Lodalen & Tudor, 2014). Inget av detta står i Nationalencyklopedins definition, och endast en liten minoritet av välutbildade kvinnor i demokratiska industriländer håller med om dessa uppfattningar (Fox & Auerbach, 1983; Liss & Erchull, 2010; Yoder, Tobias, & Snell, 2011). Däremot råder en överväldigande enighet bland både män och kvinnor i västländer om att båda könen ska ha samma rättigheter och möjligheter (e.g., Rudman & Fairchild, 2007).

Referenser

Abowitz, D. (2008). The Campus ”F” Word: Feminist Self-Identification (and not) among Undergraduates. International Journal of Sociology of the Family, 34, 43-63.

Fox, M. & Auerbach, D. (1983). Whatever it is, don’t call me one: Women students’ attitudes toward feminism. International Journal of Women’s Studies, 6, 352-362.

Liss, M. & Erchull, M. J. (2010). Everyone feels empowered: understanding feminist self-labeling. Psychology of Women Quarterly, 34, 85-96.

Lodalen, M. & Tudor, M. (2014). Liten handbok i konsten att bli lesbisk. Stockholm: Leopard förlag. http://lesbiskmakt.tumblr.com/

Lyness, K. S. & Thompson, D. E. (1997). Above the glass ceiling? A comparison of mathed samples of female and male executives. Journal of Applied Psychology, 82, 359-375.

Nationalencyklopedin (2014). Elektronisk citering. http://www.ne.se/lang/feminism, 2014-08-05

Rudman, L. & Fairchild, K. (2007). The F word: Is feminism incompatible with beauty and romance? Psychology of Women Quarterly, 31, 125-136.

Scharff, C. (2012). Repudiating feminism: young women in a neoliberal world. London: Ashgate Publishing Company.

Stewart, A. J. & McDermott, C. (2004). Gender in psychology. Annual Review of Psychology, 55, 519-544.

Stone, A. (2007). An introduction to feminist philosophy. Cambridge, UK: Polity Press.

Williams, R. & Wittig, M. (1997). I’m Not a Feminist, but…”: Factors contributing to the discrepancy between pro-feminist orientation and feminist social identity. Sex Roles, 37, 885-904.

Yoder, J., Tobias, A., & Snell, A. (2011). When declaring ”I am a feminist” matters: Labeling is linked to activism. Sex Roles, 64, 9-18.

Zucker, A. N. (2004). Disavowing social identities: What it means when women say, ”I’m not a feminist, but…”. Psychology of Women Quarterly, 28, 423-435.

  • Jessika

    Eller handlar det om patriarkalt motstånd, socialisering och hegemoni… Feminism är en bred teoribildning med förankring i fastslagen jämställdhetspolitik och inte bara något som slås upp i nationalencyklopedin. Detta var bland det mest fördomsfulla och ovetenskapliga jag läst på länge. Får gå tillbaka till Bo Bergmans avhandling om misshandlade kvinnor för att hitta något dummare.

  • Sara Schottenius

    Nu förstår jag inte. På vilket sätt skulle det påverka resultaten i denna studie att feminism ”är en bred teoribildning” som har ”förankring i fastslagen jämställdhetspolitik”? Har du ens läst artikeln? En huvudpoäng är ju just att den definition som människor tycks använda sig av INTE stämmer med den ”som slås upp i nationalencyklopedin”.

    Och i övrigt måste det väl vara självmål att i samma kommentar kritisera något för ”fördomsfullhet och ovetenskaplighet” och samtidigt avfärda något som ”dumt” utan att ange ett enda vetenskapligt argument?