Arv, miljö och alkoholkonsumtion

Frågan om vad som utövar störst inflytande på oss – vårt genetiska arv eller vår (uppväxts-) miljö – är tidlös och lär aldrig få ett enstämmigt svar. På senare år har mycket forskning istället fokuserat på interaktionen mellan arv och miljö, i hopp om att kunna ge en mer heltäckande bild av olika mänskliga fenomen (intelligens, sjukdomar, med mera).

Uppsalaforskaren Nilsson med kolleger (2011; se nedan) har undersökt hur interaktionen mellan gener och miljö korrelerar med alkoholkonsumtion hos svenska ungdomar. Tidigare forskning har hittat en stark koppling mellan gener och alkoholkonsumtion, och i föreliggande studie undersöktes hur olika varianter av MAO-A-genen korrelerar med alkoholkonsumtion bland män och kvinnor. MAO-A-genen sitter på X-kromosomen (kvinnor har alltså två uppsättningar, män endast en), finns i två varianter – en ”kort” och en ”lång” – och reglerar produktionen av enzymet MAO-A. Detta enzym har till uppgift att ”bryta ner” (katalysera oxideringen av) monoamina neurotransmittorer (signalsubstanser), ex. noradrenalin, serotonin och dopamin. För lite noradrenalin och serotonin har kopplats till bland annat depression, vilket utnyttjas av så kallad MAO-hämmande läkemedel (ex. Aurorix®) som stör MAO-enzymets nedbrytning av dessa signalsubstanser och på så vis ger antidepressiv verkan. För lite dopamin och serotonin har sedan tidigare kopplats till hög alkoholkonsumtion, varför MAO-enzymet och dess kodande gen är intressant att undersöka i detta sammanhang.

Ett diagram av ett MAO-A-enzym. Källa: Wikipedia.

I studien av Nilsson med kolleger undersökte man alltså hur de två olika varianterna (”långa” och ”korta”) av den MAO-A-kodande genen korrelerar med alkoholkonsumtion bland män och kvinnor. DNA-prover och besvarade frågeformulär om alkoholkonsumtion och uppväxtförhållande från totalt 1586 ungdomar låg till grund för analysen.

Resultaten visar att gener och uppväxtförhållanden ger interaktionseffekt mätt i alkoholkonsumtion. Pojkar som utsatts för sexuella övergrepp uppgav en högre alkoholkonsumtion än pojkar som inte utsatts för sexuella övergrepp, men utsatta pojkar med den korta varianten av MAO-A-genen skattade betydligt högre alkoholkonsumtion än utsatta pojkar med den långa genvarianten.

För flickorna visade sig det motsatta förhållandet gälla: flickor med två korta genvarianter och utan en historia av sexuella övergrepp skattade lägst alkoholkonsumtion, medan flickor med två långa genvarianter och med en historia av sexuella övergrepp skattade högst.

Studien har så klart vissa metodologiska begränsningar: alkoholkonsumtionen skattades av ungdomarna själva (med allt vad det innebär); studieupplägget tillåter inte härledningar om kausalitet; ett inte fullt representativt urval; med mera.

Dessa begränsningar till trots ger studien stöd åt tanken att interaktionen arv-miljö emellan påverkar alkoholkonsumtionen, samt att det finns en könsskillnad i denna interaktion.

PHILIP LINDNER
psykologkandidat och projektassistent, Umeå universitet.

Nilsson, K., Comasco, E., Åslund, C., Nordquist, N., Leppert, J. & Oreland, L. (2011) ”MAOA genotype, family relations and sexual abuse in relation to adolescent alcohol consumption”, Addiction Biology, 16, 347-355.