Publicerades

En ansenlig mängd studier har gjorts på internetbehandling i dagsläget, och svenska forskare har varit med och visat på att internetbehandling är effektivt vid exempelvis depression (Andersson m.fl., 2005), paniksyndrom (Carlbring m.fl., 2005) och social fobi (Andersson m.fl., 2006). De flesta internetbehandlingarna har varit ”standard” KTB med både kognitivt och beteendeterapeutiskt innehåll, men få behandlingsupplägg har haft inriktning mot ”tredje vågens” beteendeterapier och ett funktionellt kontextualistiskt perspektiv.

I en studie gjord vid Umeå universitet (Carlbring m. fl., 2013) så provades beteendeaktivering ihop med ACT-komponenter vid depression. Behandlingsprogrammet som provades hette Depressionshjälpen och är utvecklat av Psykologpartners. Deltagarna tog del av behandlingen via en hemsida som förmedlade innehållet via text, berättarröster, filmer, bilder och animationer. Som det vanligtvis är i svenska universitetsstudier så var behandlarna studenter på psykologprogrammet, som gjorde denna och kompletterande studier som sina examensarbeten.

Studien inkluderade 80 individer som uppfyllde kriterierna för egentlig depression enligt DSM-IV. Vissa av deltagarna hade även diagnosen dystymi. Bedömningarna gjordes med hjälp av SCID (Structured Clinical Interview for DSM-IV) och bedömarna fick även hjälp av en psykiatriker och två psykologer för att sätta rätt diagnos.   Inkluderade deltagare fick antingen Depressionshjälpen eller hamnade i en kontrollgrupp (väntelista) och studien pågick under 8 veckor.

Resultaten visade på att beteendeaktivering ihop med ACT-komponenter kan vara ett fungerande alternativ vid behandling av mild till medelsvår depression.  Det fanns en stor mellangrupps effektstorlek vid eftermätningen, mätt med BDI-II (d=0.91). Inomgruppseffekterna på de skattningsskalor som användes liknade i mångt och mycket de andra svenska studier som gjorts på ”standard” internet-KBT vid depression (se exempelvis Vernmark m.fl. 2010). Forskarna mätte även klinisk relevant förbättring och i behandlingsgruppen var det 25% som uppnådde detta utifrån ett resultat på BDI-II på 10 poäng eller lägre vid eftermätning. Ett resultat som visar på att trots förbättringar, så är det många deltagare som inte uppnår en kliniskt relevant förbättring. Vid uppföljning 3 månader senare så förbättrades behandlingsgruppen ytterligare på samtliga mått.

Behandlarkontakten med deltagarna var i snitt ca 12 minuter i veckan, vilket är i linje med omfattningen som många svenska studier haft på runt 10 minuter per vecka.  Deltagarna gick i snitt igenom 5 av de 8 avsnitten under behandlingstiden, och frågan är om 8 veckor var tillräckligt med tid för att hinna igenom hela behandlingsprogrammet. Uppföljningsdata visar på ytterligare förbättringar i behandlingsgruppen, och det är möjligt att det vid den tidpunkten var fler som tillgodogjort sig behandlingsprogrammet på ett fullvärdigt sätt. Bland annat så visade en studie på psykodynamisk internetbehandling att behandlingsgruppen gjorde en avsevärd förbättring mellan vecka 7-10 när behandlingstiden var 10 veckor (Johansson, m.fl. 2012).

Sammanfattningsvis kan man säga att studien är ett ytterligare ett exempel på en i raden av forskningsartiklar som visar på att internetbehandling kan vara en effektiv metod vid behandling av psykisk ohälsa.  Och att vi nu vet att beteendeaktivering och ACT-interventioner via nätet också fungerar.

Om du som läsare är intresserad av att läsa mer om internetbehandling som metod så finns det en helt ny bok i ämnet, se:

http://www.bokus.com/bok/9789127132771/internetbehandling-med-kbt-en-praktisk-handbok/

 

Studien

Per Carlbring, Malin Hägglund, Anne Luthström, Mats Dahlin, Åsa Kadowaki, Kristofer Vernmark & Gerhard Andersson, Internet-based behavioral activation and acceptance-based treatment for depression: A randomized controlled trial, Journal of Affective Disorders, Available online 26 January 2013, ISSN 0165-0327, 10.1016/j.jad.2012.12.020.

Referenser

Andersson, G., Bergström, J., Holländare, F., Carlbring, P., Kaldo, V. & Ekselius, L. (2005). Internet-based self-help for depression: randomised controlled trial. The British Journal of Psychiatry, 187(5), 456–461. doi:10.1192/bjp.187.5.456

Andersson, G., Carlbring, P., Holmström, A., Sparthan, E., Furmark, T., Nilsson-Ihrfelt, E., Buhrman, M., … Ekelius, L. (2006). Internet-based self-help with therapist feedback and in vivo group exposure for social phobia: a randomized controlled trial. Journal of consulting and clinical psychology, 74(4), 677–686. doi:10.1037/0022-006X.74.4.677

Carlbring, P., Nilsson-Ihrfelt, E., Waara, J., Kollenstam, C., Buhrman, M., Kaldo, V…. Andersson, G.  (2005). Treatment of panic disorder: live therapy vs. self-help via the Internet. Behaviour research and therapy, 43(10), 1321–1333. doi:10.1016/j.brat.2004.10.002

Johansson, R., Ekbladh, S., Hebert, A., Lindström, M., Möller, S., Petitt, E., Poysti, S., Holmqvist Larsson, M., Rousseau, A., Carlbring, P., Cuijpers, P., & Andersson, G. (2012). Psychodynamic guided self-help for adult depression through the Internet: a randomised controlled trial. PLoS ONE, 7 (5), e38021.

Vernmark, K., Lenndin, J., Bjärehed, J., Carlsson, M., Karlsson, J., Oberg, J., Carlbring, P…Andersson, G. (2010). Internet administered guided self-help versus individualized e-mail therapy: A randomized trial of two versions of CBT for major depression. Behaviour research and therapy, 48(5), 368–376. doi:10.1016/j.brat.2010.01.005