Cognitive Behaviour Therapy for Generalized Social Anxiety Disorder in Adolescents: A Randomized Controlled Trial (2009)

Sammanfattning och diskussion “Cognitive Behaviour Therapy for Generalized Social Anxiety Disorder in Adolescents: A Randomized Controlled Trial (2009)” skriven av Jenny Janonius, Elin Stocke och Erik Wennberg

Tidigare forskning som visat kognitiv-beteende-terapis effektivitet av behandling för social fobi på ungdomar har i mycket baserats på modeller utarbetade för vuxna. Dessutom syftar de flesta behandlingsmodeller, som är tillgängliga för ungdomar att behandla generella ångestsyndrom och inte specifikt social fobi. De studier som har utförts på ungdomar har även brister då de exempelvis sett barn och ungdomar som en homogen grupp, vilket är problematiskt då ungdomar generellt anses svårare att behandla, samt har studierna behandlat lättare former av social fobi. Den här artikeln har haft som syfte att i sin forskning jämföra effektiviteten hos KBT mellan individ (I-KBT) och grupp (G-KBT) terapi samt med psychoeducation-stödjande psykoterapi (PST). Forskarna utgick från att KBT(oavsett grupp eller individuell terapi) skulle visa sig mer effektiv.

Ungdomarna som deltog mötte alla kriterierna för en primärdiagnos av den generaliserade subtypen av social fobi enligt DSM-IV. Totalt deltog 73 ungdomar (56 % kvinnor) med en medelålder på 15 år. 47 % hade kaukasisk bakgrund, 44 % var afroamerikaner och resterande kom från latinamerikansk eller asiatisk bakgrund. Deltagarnprocessen bestod av multipla steg som mynnade ut i en bedömning bestående av ADIS-DSM-IV:C, CGI-S, SPAI-C, SAS-C, RTQ, en beteende bedömning och SUDS. Bedömningen genomfördes även efter avslutad behandling på de fortfarande aktiva deltagarna och vid uppföljning sex månader senare. Deltagarna randomiserades in i antingen I-KBT, G-KBT eller PST och behandlades med psykoterapi i 12 veckor. I G-KBT behandlingen ingick psykoeducation, andningsträning, kognitiv återuppbyggning, simulerad in vivo exponering för det fobiska stimulit, samt träning i sociala färdigheter. I-KBT deltagarna genomgick samma form av terapi som G-KBT med skillnaden att de hade terapi en timme i veckan i stället för två. PST pågick inom samma tidsramar som G-KBT och utförds i grupp. Under PST diskuterades olika ämnen kopplat till social fobi. Terapeutens roll var stödjande men gav inte tydliga råd. Den första statistiska analysen syftade till att mäta vilken terapiform som var bättre (KBT eller PST) medan den andra utforskade skillnader mellan G-KBT och I-KBT.

Alla behandlingsformer minskade symptomen för social fobi och ökade den psykosociala funktionsnivån, varav det sistnämnda även syntes i behandlingen via beteendemätningar. Både PST och KBT visade på en stor effektstorlek. Då man jämförde behandlingarna för att se vilken metod som varit effektivare visade sig resultaten vara blandade. Dock gav det sammanlagda stödet för alla mätningar stöd för att generell-KBT var effektivare. Ingen statistik visade på någon signifikant skillnad mellan typ av KBT-behandling, däremot visade G-KBT vid uppföljningstillfället att 56 % av deltagarna hade högre vidhållen återhämtning än de övriga två metoderna.

Att PST var likvärdig KBT behandling ses inte som en placeboeffekt utan går i linje med tidigare forskning. Även om terapin, i jämförelse med KBT-terapin, hade ett exponeringsmoment med sociala situationer så innehöll terapin i sig exponering då deltagarna arbetade i grupp. Just den sociala exponeringen som sker i gruppterapi tillskriver forskarna som möjlig orsak till varför G-KBT visade på bättre resultat vid eftermätningen än I-KBT. Trots minskningen av symptom tas det upp i artikeln att det inte uppstod total symptomreducering hos ungdomarna med hjälp av behandlingsformerna. Det visar brister i den tidigare forskningen som främst utförts på vuxna och visat på högre resultat menar forskarna. Begränsningar i studien anses vara att den relativt lilla deltagargruppen och bortfallet av deltagare, då det sistnämnda kan bero på att deltagare avslutade behandlingen då de upplevde den som icke-hjälpande. Avslutningsvis tas det upp att mer forskning behövs för att undersöka effektiviteten av I-KBT och G-KBT då den mesta behandlingen i dagsläget utförs i den förstnämnda modellen. Samt se över föräldrars delaktighet i behandling och effektivitet av medicinering kombinerat med terapi.

Diskussion: Vi anser att den inre validiteten i studien är hög bland annat eftersom exklusions- och inklusionskrierierna var specifika och på så sätt fångat upp den tilltänkta målgruppen av deltagare. Exempelvis uppfyllde alla deltagare DSM-IV kriterierna för generaliserade subtypen av social fobi. Studien har även använts sig av flertalet statistiska och upprepade mätningar vid jämförande av data.  Även om den inre validiteten är hög är den externa validiteten lägre då stickprovets storlek var litet och väldigt specifikt vilket försvårar generaliserbarheten. Artikeln fyller en viktig funktion då den undersökt om KBT har en positiv inverkan på ungdomar som en egen grupp. Nyttan av forskningen framgår även då, det framkommer faktiska brister med att använda behandlingsmodeller som är utformade för vuxna på ungdomar, eftersom symptombortfallet, som trots att det var positivt, inte visade på samma höga resultat som tidigare framkommit. Författarna har tagit hänsyn till vissa intersektionella faktorer exempelvis ålder, kön och etnicitet, men diskuterar inte kring hur dessa påverkat resultatet vilket är en brist då det skulle kunna ge en djupare förståelse. Studien använder sig av en rad standardiserade test för att bedöma den sociala ångestnivån, varvid Magnusson (2010) menar att denna form av bedömning är kulturbunden och bygger på vissa normer av normalitet som avgör vad som är acceptabelt. En diskussion kring hur en standardiserad bedömningsmetod kan påverka utfallet hade därför varit önskvärt.

Referenser:

Herbert, Gaudiano, Rheingold, Moitra, Myers, Dalrymphe & Brandsma. (2009) Cognitive Behaviour Therapy for Generalized Social Anxiety Disorder in Adolescents: A Randomized Controlled Trial. Journal of Anxiety Disorders 23 (2009) 167-177

Magnusson & Jeanne (2010) Genus och kultur i psykologi: teorier och tillämpningar.  Stockholm: Natur & Kultur.