streetwrkvcomBreaking_News_Winter!

Publicerades

Falska nyheter aktualiserades under slutspurten av det amerikanska presidentvalet förra året. Det innebär dock inte att det skulle vara ett problem isolerat till vår tid. Varför tror vi då på falska nyheter? Kan man göra någonting för att inte själv falla i fällan?

“Påve Franciskus stödjer Donald Trump!” “Mike Pence: ‘Michelle Obama är den mest vulgära första dam vi någonsin haft!” Dessa helt påhittade nyheter publicerades på wtoe5news.com respektive politicops.com månaderna innan presidentvalet i USA och nådde en stor publik genom sociala medier. Ekonomiforskarna Hunt Allcott och Matthew Gentzkow skriver i sin artikel Social Media and Fake News in the 2016 Election att falska nyheter relaterade till valet delades 38 miljoner gånger på sociala medier under de tre sista månaderna före valet.

Falska nyheter är dock ingen ny företeelse. Redan runt 40 år före vår tideräkning spreds falska nyheter i antikens Rom. Under en maktkamp försökte Octavius, senare kejsar Augustus, vinna stöd genom att trycka upp mynt med påståenden om att hans fiende, Antonius, var alkoholist och korrupt. Octavius ville med detta sprida budskapet att Antonius var olämplig som regent.

Även massmedia har varit delaktiga i att sprida falska nyheter. I det sena 1800-talets USA utkämpade sig en kamp mellan de två största tidningarna, New York Journal och New York World, om att sälja så många lösnummer som möjligt. Som en del av den kampen anklagade båda tidningarna Spanien för att ligga bakom stridsfartyget USS Maines förlisning. Trots att det inte fanns något stöd för anklagelsen stärkte publiceringen opinionen att förklara krig mot Spanien vilket urartade i det spansk-amerikanska kriget 1898.

I Sverige har det under de senaste åren främst varit satirnyheter som spridits på sociala medier som om de vore sanning. Inför julen 2014 skrev Storkens nyheter en artikel om att Kalla Ankas jul skulle ersättas med ett välgörenhetsprogram sänt från Storkyrkan i Stockholm. Nyheten hade redan efter en dag totalt fått över 10 000 delningar, gillningar och kommentarer på facebook.

Vad är det då som får oss att tro på dessa nyheter? Vi människor vill tillförskaffa oss så mycket information som möjligt eftersom det ökar vår sannolikhet till överlevnad. Om någon skulle påstå att det finns farliga djur i skogsdungen vi precis skulle ta en genväg genom är det säkraste att tro på personen och ta en omväg. Detta även om personen inte är särskilt trovärdig då en tusendels risk helt enkelt är farligare än ingen alls. Vi tror alltså hellre på, och beter oss hellre efter, information från en undermålig källa än att vara helt ovetande. Är vi då något vidare på att skilja mellan bra och dåliga källor? I ett experiment på 1970-talet testade de amerikanska forskarna Charles G. Lord, Lee Ross, och Mark R. Lepper hur människor värderar källor med information som vi inte håller med om. I studien delades universitetsstudenter in i två olika grupper baserat på om de var för eller emot dödsstraff. De fick sedan läsa två forskningsartiklar om ifall förekomsten av dödsstraff har en inverkan på antalet mord.

Den ena artikeln hade kommit fram till att dödsstraff ökar antalet mord genom att jämföra stater som har dödsstraff med stater som inte har det. Den andra artikeln hade tvärtom kommit fram till att antalet mord minskar genom att jämföra antalet mord från året innan dödsstraff infördes med året efter att det införts. När studenterna sedan fick utvärdera artiklarnas metoder menade båda grupperna att den artikel som motsatte sig deras ståndpunkt var undermålig medan den artikel som bekräftade deras ståndpunkt ansågs näst intill felfri. Effekten av detta syns också i Allcott och Gentzkows artikel där enkätsvar visade att sannolikheten att tro på en falsk nyhet starkt ökade om nyheten var vinklad till sin egen presidentkandidats fördel.

Falska nyheter spelar ofta på vår ilska. Exempel är dels en artikel där Hillary Clinton anklagas att ha sålt vapen till Islamska staten och dels artikeln där Mike Pence anklagas för att ha sagt att han tycker att Michelle Obama ska bete sig lite mer som en dam och sluta uttala sig om vad Donald Trump pratar om i sitt privatliv. Anledningen till att artiklarna avsiktligt är skrivna för att göra oss arga är för att det leder till spridning. När vi människor känner ilska får vi en stark vilja till handling eftersom ilska är en känsla vi upplever när vi tycker att någonting är fel och vi vill göra någonting åt det. De amerikanska forskarna Jonah Berger och Katherine L Milkman testade detta genom att låta försökspersoner läsa artiklar som, baserat på ordvalen i artiklarna, antingen skapade en svag känsla av ilska eller en stark känsla av ilska. De som läst artiklarna som skapade en stark känsla av ilska uppgav i större grad att de hade delat artikeln på sociala media.

Dessutom visade samma forskare att vi är mer benägna att dela artiklar om de innehåller information som är praktiskt användbar, exempelvis information om vilken av presidentkandidaterna som är bäst att rösta på. Det är alltså ingen tillfällighet att politik är ett ämne författare av falska nyheter skriver om. Många av dessa författare skriver främst för att tjäna pengar, vilket görs genom att få så många som möjligt att besöka sidan och därmed öka antalet annonsvisningar.

Vad kan man då göra för att själv inte sprida falska nyheter? Ett första steg är att erkänna att man inte är immun. Forskare inom psykologi har i många experiment sett att vi människor har väldigt lätt att se bias hos andra men betydligt svårare att se det hos oss själva. Vi har likt den blinda fläcken i ögat en blind fläck när det gäller att se våra egna bias. Psykologisk forskning har tidigare visat att kunskap om olika bias minskar denna blinda fläcks storlek, men att det tyvärr inte har någon effekt på hur ofta vi faller för dem.

En metod som däremot fungerar är “considering the opposite”. Metoden går ut på att man ska komma fram till argument till att göra motsatsen till det beslut man är på väg att ta. Om man håller på att dela en artikel på sociala medier ska man alltså fråga sig själv vilka anledningar det finns att inte dela den. Exempelvis kan man söka på artikelns ämne se om det finns omskrivet någon annanstans eller om det finns andra artiklar som ifrågasätter trovärdigheten hos det du är på väg att dela. Man kan också fråga sig själv om artikeln verkar syfta till att väcka ilska eller är starkt vinklad åt något håll.

Falska nyheter är alltså ingenting nytt och att tro på och sprida dem är inte heller någonting konstigt. Våra behov av information, få vår världsbild bekräftad samt agera på ilska gör oss väldigt sårbara. Om vi skulle använda oss av “considering the opposite” och tillsammans hjälpas åt att stoppa spridningen av falska nyheter skulle vi kunna skapa ett debattklimat som handlar mer om sakargument och fakta och mindre om rykten och påhittade historier.

 

Fredrik Regborn

Författare: Fredrik Regborn, Psykologstudent

Litteratur: