Publicerades

Sammanfattning

En vanlig svårighet inför att engagera gärningsmän/kvinnor i partnerrelaterat våld är deras ovilja att bekräfta sitt ansvar för sitt handlandes effekt på sin partner. Traditionellt brukar man använda sig av metoder som konfronterar dessa motstånd, men evidens indikerar på att en positiv terapeutisk allians där klienter tror på och är villiga att samarbeta med sin terapeut är ett av de viktigaste elementen för behandlingsrespons.

Motiverande intervju är en direkt icke-konfronterande intervention för att främja beteendeförändring. Nyckelmekanismen för förändring i motiverande samtal är en empatisk terapeutisk hållning, kombinerat med frågor och reflektioner för att underlätta utforskandet och upplösandet av ambivalens och främjande av beteendeförändring. Motiverande samtal försöker framhålla individens ansvar och självverkan för att skapa en dissonans mellan nuvarande beteende och föreställningar och att använda denna dissonans för att främja beteendeförändring.

Författarnas hypotes är att terapeuter som håller sig till stöttepelarna i motiverande samtal, alltså arbetar empatiskt och motiverande med öppna frågor och reflektioner, skulle minska aggressiva handlingar hos både män och kvinnor över de kommande 9 månaderna efter sessionen.

Metod 

25 stycken heterosexuella par valdes ut av ett större urval på 50 par, varav alla var collegestudenter på Stony Brook University, Long Island som fick motiverande samtal. Reklamen för studien sade sig rikta sig till par som ville veta mer om deras relationer. Man skulle vara mellan 18-25, ha dejtat minst 3 månader och haft åtminstone en händelse med fysisk partnerrelaterad aggression. Exempel kunde vara att kasta något som kunde skada, dra i den andres arm eller hår, knuffas eller dra, hålla i, eller daska till.

De motiverande samtalen var designade efter problem liknande alkoholmissbruk och relationsproblem. Lämpliga par fick ett bedömningssamtal, därefter en feedbacksession där de diskuterade hur deras förhållande påverkas av aggressivt beteende. Tecken på förändring i beteende uppmuntrades av terapeuten. Senare fick deltagarna individuellt fylla i en blankett på internet tre, sex och nio månader efter deras motiverande samtal där de angav hur deras förhållande fungerade och om aggressivt beteende hade förekommit.

Resultat 

Resultatet tyder på att komponenterna i motiverande samtal verkar ha en positiv effekt på aggressiva partners våldsreduktion. Högre grad av reflekterande från terapeuten relaterade till större minskning av aggressivt beteende för båda könen. Fler öppna frågor relaterade till minskat aggressivt beteende för kvinnor, men inte för män. Det föreslås därmed i artikeln att kvinnor kan vara lättare att påverka till minskat aggressivt beteende genom fler öppna frågor än män.

Diskussion

Motiverande samtal tycker vi är en intressant del av KBT-paraplyet eftersom det verkar vara en stor utmaning att få en klient att ändra sitt beteende, samtidigt som man som terapeut ska försöka stöta sig så lite som möjligt med henom. B:et i KBT verkar passa motiverande samtal bäst eftersom man jobbar mycket med att uppmuntra beteendeförändring snarare än förändrat tankemönster.

Generaliserbarheten på studien menar vi inte sträcker sig så långt från de intervjuade eftersom de alla gick på samma college, hade ett litet åldersintervall och hade tillräckligt bra ekonomi för att gå på college i USA. Författarna menar att det kan finnas stöd för att kvinnor minskar sitt aggressiva beteende i högre grad än män vid större förekomst av öppna frågor. Samtidigt var alla terapeuter kvinnor, vilket författarna menar kan ha påverkat kvinnor mer positivt i högre grad än män. Vi tror också att terapeutens kön kan spela roll för hur påverkbara män och kvinnor är för förändring och tycker att det hade varit intressant att se hur utvecklingen hade sett ut om alla terapeuter varit män.

Författarnas definitioner på aggressivt beteende var endast av fysisk karaktär. Vi funderar på om författarna inte kunde ha tagit med även psykiskt våld som till exempel hot eller förnedrande kommentarer. Kvinnor visade i högre grad vilja till förändring än män i studien, men vi saknar en diskussion om vilka beteenden som förväntas av kvinnor och män i samhällets kontext. Porter (2005) menar att grunden som kvinnor och män står på aldrig ska tas förgivet, utan bör diskuteras.

Hur länge de motiverande samtal som genomfördes kommer att ha effekt på paren kommer vi inte att få veta mer än nio månader, men det hade varit intressant att få en studie där man mäter parens aggressivitet under en ännu längre tid.

Referenser

Erica M. Woodin a, Alina Sotskova, K. Daniel O’Leary. (2011) Do motivational interviewing behaviors predict reductions in partner aggression for men and women?   Behaviour Research and Therapy 50 (2012) 79e84  

Porter, Natalie. (2005) Location, Location, Location. Women & Therapy,28:3,143 — 160

 

Av: Alexander Resare, Andreas Vilson, Olle Löfvendahl