Publicerades

Artikelns syfte är att göra en sammanställning och kritisk analys av forskning som gjorts inom området sexuella smärtsyndrom hos kvinnor. Artikelns utgår från tre huvudsakliga frågeställningar: Hur effektivt är KBT i behandling av sexuella smärtsyndrom hos kvinnor, är KBT mer effektiv än mer invasiva behandlingar av sexuella smärtsyndrom som exempelvis  operation samt ifall det finns en skillnad i KBT:s effektivitet beroende på vilket sexuellt smärtsyndrom som behandlas och vilken typ av KBT behandling man använder sig av. Förhoppningen är både att ge en bild av forskningsläget men också att visa på luckor inom forskning på området och på så sätt motivera vidare studier.

Författaren menar att det är motiverat att använda sig av KBT vid behandling av sexuella smärtsyndrom hos kvinnor. Detta baseras dels på de psykologiska element som finns i upplevelsen av smärta, vilket KBT visat sig vara framgångsrik metod för behandling av. Dessutom är KBT mindre invasiv än ett flertal andra metoder för behandling, exempelvis medicinering eller operation. Det är främst två syndrom som man studerat i forskningsöversikten, dyspareuni och vestibulit. Dyspareuni definieras som upplevd smärta vid samlag och vestibulit innebär en muskelsammandragning i vaginan som stör samlag. De två syndromen är dock intimt förknippade och förekommer ofta tillsammans. De studier som utgjorde underlaget för artikeln hittades genom artikelsök på de två databaserna MEDLINE och PsychINFO. Författaren valde att använda sig av sökorden dyspareunia, vaginismus, vulvo-dynia, vulvar vestibulitis, eller female sexual pain, samt CBT, cognitive therapy, eller cognitive behavioral therapy. Att vara kvantitativa till sin natur och ha publicerats inom de senaste tio åren i en peer-review tidskrift var ytterligare villkor som ställdes vid artikelurvalet.

Resultaten för KBT behandling av sexuella smärtsyndrom var otydliga. Alla inkluderade studier hade nått slutsatsen att KBT ledde till förbättring. Denna effekt var dock inte större än vid operation, medicinering eller biofeedback. Men det är troligt att många patienter skulle föredra KBT framför operation och medicinering trots likvärdiga resultat eftersom KBT är en mindre invasiv behandlingsmetod. Två studier kom till slutsatsen att KBT hade god effekt till en början men att förbättringen inte var bestående, ett resultat som kan tyckas vara förvånande då KBT ofta anses ha mer långvarig effekt än exempelvis medicinering. Att endast använda sig av självstudier i KBT (biblioterapi) kan ha negativ effekt, särskilt i de fall där partnern är motstridig eller kritiskt inställd till behandlingsmetoden. På grund av att ingen studie innefattade både individuell- och grupp- KBT försvåras jämförelse av effektstorlek hos dessa olika former för behandling. En ytterligare begränsning är att endast en av de studier som granskats använt sig av renodlad KBT metod, vilket även det innebär att man med mindre säkerhet kan uttala sig om KBT:s effektivitet vid behandling av sexuella smärtsyndrom hos kvinnor.

Författaren efterfrågar RCT-studier med longitudell design för att få svar med vetenskaplig tyngd för effekt av KBT på längre sikt samt studier som jämför effekten av individuell- respektive gruppbaserad KBT. En annan lucka man identifierar på forskningsområdet är att det saknas studier som undersöker vilka inslag (exempelvis reduktion av rädsla eller utökad sexuell aktivitet) i KBT som ger störst smärtreduktion. Utöver detta menar författaren att man skulle behöva bättre utforska relationens roll i att skapa och upprätthålla sexuella smärtsyndrom hos kvinnor. Trots att denna problematik i stor utsträckning påverkar kvinnan såväl som hennes sexuella partners har man i de studier som inkluderats i forskningsöversikten endast undersökt individbaserade behandlingsmetoder. Parterapi skulle kunna vara en framgångsrik metod för behandling, exempelvis genom att vidga uppfattningen om hur man kan vara sexuellt intima bortom penetrerande samlag.

Diskussion: Gällande validitet och generaliseringsbarhet bör det noteras att merparten av de studier som inkluderats i forskningsöversikten inte är RCT-studier. Flera av studierna hade relativt få deltagare och resultaten skulle äga större tyngd ifall deltagarantalet varit större. Ett flertal studier är utförda i enbart ett land (två i Nederländerna och en i Turkiet) och detta skulle kunna innebära viss begränsning av generaliseringsbarhet genom att kulturella föreställningar och attityder till sexualitet påverkar resultat. Det faktum att författaren valt att begränsa forskningsöversikten till kvantitativa studier kan innebära en begränsning. Genom förståelse för upplevelsen av smärta vid sexuell aktivitet eller förståelse för upplevelsen av olika behandlingsmetoder som en kvalitativ studie skulle kunna bidra med, skulle man troligen komma åt viktig kunskap för att utforma effektiv behandling av sexuell smärta hos kvinnor.

Artikelförfattaren tar upp att ett perspektiv som är större än individen har potential att bidra till framgångsrik behandling av sexuell smärta hos kvinnor och föreslår parterapi som en sådan metod. Detta tror jag är viktigt och för mig framstår det som en stor brist att en relationsfaktor saknas i analysen av denna problematik. Huruvida kvinnor som upplever smärta vid sexuell aktivitet har sexuella relationer och ett sexuellt samliv som de utöver sin smärta är nöjda med framstår för mig som något mycket centralt i sammanhanget. Jag anser dock att perspektivet för förståelse av sexuella smärtsymtom hos kvinnor måste vidgas borom den dyad som författaren föreslår. Jag tänker mig att det sexuella förtryck och den kontroll av kvinnors sexualitet som genom historien förekommit och som lever vidare än idag är en oavhängig faktor i analysen av ett smärtsamt eller ett negativt laddat förhållande till sexualitet hos kvinnor. I forskningssammanställningen diskuterar författaren att ett mål med behandling av personer drabbade av denna problemtik är att arbeta mot en vidgad syn på sexualitet. Enligt Rubins modell för sexuell värdehierarki, presenterad av Ambjörnsson (2006, s. 86) anses barnalstrande sex vara en utmärkande egenskap för önskvärd sexualitet, definierad av en hegemonisk heteronormativitet. Detta innebär i förlängningen att ”god” sexualitet innebär penetrationssex. Sådana föreställningar skulle kunna diskuteras för att eventuellt finna alternativa sätt att utöva sexualitet om penetrationssex orsakar smärta.

På sikt har denna forskningsöversikt potential att bli viktig ur ett kliniskt perspektiv, främst genom de kunskapsluckor som den visar på och att artikeln därmed kan verka som en motivation för vidare studier. Jag tror att psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet har betydande brister i kunskapsunderlag gällande människors förhållande till sexualitet, något som kanske är mest påtagligt när det gäller negativa upplevelser av sexualitet. Insikt i att sex är något som för vissa människor är en källa till smärta snarare än njutning är viktigt för god förståelse och behandling av människor.

Ambjörnsson, Fanny (2006) Vad är queer? Stockholm: Natur och kultur

LoFrisco, M. Barbara (2011) Female Sexual Pain Disorders and Cognitive Behavioral Therapy

Journal of Sex Research 48(6), 573–579