Publicerades

I och med nya DSM-5 inkluderas för första gången så kallade beteendeberoenden officiellt i manualen. Det handlar främst om spelberoende men även datorspelsberoende (internet gaming disorder) finns med i manualen för första gången. Datorspelsberoende är dock än så länge inte en officiell diagnos tänkt att användas i kliniska bedömningar utan tas upp i bilagan till manualen som en diagnos som behöver ytterligare utredning.

Nyligen publicerades ett internationellt konsensus om hur datorspelsberoende som definierat i DSM-5 bör bedömas i kliniska utredningar. De nio kriterier som ställdes upp i DSM-5 (varav minst fem behöver vara uppfyllda inom det senaste året för att patienten ska få en diagnos) diskuterades av internationella experter. Experterna gick igenom olika frågeformulär som används för att mäta de olika kriterierna och tog även fram egna frågor, och slutligen röstades den fråga som bäst representerar varje kriterium fram.

Ett kriterium är att spelandet sysselsätter tankarna eller att det finns en besatthet av spelande. I artikeln föreslås att patienten får en fråga i stil med: ”Spenderar du mycket tid på att tänka på spel även när du inte för tillfället spelar, eller på att planera inför nästa gång du ska spela?”

Överdrivet datorspelande kan likt substansberoende ge upphov till abstinens. Det är lämpligt att undersöka om patienten känner sig rastlös, lättirriterad, sur, arg, orolig eller ledsen när hen försöker minska ner på eller helt avsluta sitt spelande, eller när hen inte har möjlighet att spela. Även tolerans kan ses: Känner patienten ett behov av att spela allt längre stunder, spela mer spännande spel eller använda mer kraftfull utrustning för att få samma nivå av spänning som tidigare? För att utreda förekomsten av resultatlösa försök att sluta eller minska spelandet bör personal fråga om patienten känner att hen borde spela mindre men är oförmögen att dra ner på tiden som spenderas på spelandet.

Ett annat symptom på datorspelsberoende har med fritidssysselsättningar att göra; har patienten tappat intresse för eller minskat sitt deltagande i andra fritidssysselsättningar (såsom hobbies eller att träffa vänner) på grund av spelandet? Diagnosen kännetecknas även av att patienten fortsätter att spela trots kännedom om negativa konsekvenser såsom att patienten får för lite sömn, kommer försent till skola/jobb, spenderar för mycket pengar på spelandet, hamnar i gräl med andra eller försummar viktiga plikter.

Patienter kan föra andra bakom ljuset när det gäller omfattningen av sitt spelande, varför personal bör fråga om patienten ljuger för familj, vänner eller andra om hur mycket hen spelar, eller om patienten försöker hindra familj eller vänner från att få reda på hur mycket hen spelar. Det nästsista kriteriet handlar om spelandets funktion, det fungerar som en flykt från eller lindring av negativa känslor. Det bör undersökas om patienten spelar för att fly från eller glömma personliga problem, eller för att lindra obekväma känslor såsom skuld, ångest, hjälplöshet eller depressiva känslor.

Det sista kriteriet kan utredas med hjälp av frågan: ”Riskerar du att förlora eller förlorar du betydelsefulla relationer eller arbets-, utbildnings- eller karriärmöjligheter på grund av ditt spelande?”

I artikeln understryks det faktum att det behövs mer forskning i ämnet för att undersöka hur väl diagnoskriterierna i DSM-5 representerar definierande kännetecken för datorspelsberoende (internet gaming disorder). Tillför till exempel alla kriterier någonting till tillförlitligheten vid diagnostisering? Mer forskning behövs även för att utreda om de i artikeln valda formuleringarna för de olika frågorna är lämpliga för kliniskt bruk.

Referens
Petry, N.M., Rehbein F., Gentile D.A., Lemmens J.S., Rumpf H.J., Mößle T., et al. (2014). An international consensus for assessing internet gaming disorder using the new DSM-5 approach. Addiction, 109, 1399–1406.