Publicerades

Therese G & Josefin W

Sammanfattning. Syftet med studien var att kunna se vilka faktorer som ur patientens perspektiv är effektiva när det kommer till behandling av social fobi, för att på detta sätt kunna effektivisera terapin ekonomiskt, samhällsekonomiskt och tidseffektivt. För att studera detta använde sig terapeuter, med erfarenhet av både socialfobi och kognitiv terapi, av kvalitativa intervjuer med åtta klienterna som under de senaste två åren blivit diagnosticerade med social fobi och avslutat behandling med kognitiv terapi för denna. Utöver intervjuerna använde terapeuterna sig även av mätinstrumenten Beck Depression Inventory (BDI), Beck Anxiety Inventory (BAI) samt The Social Phobia Anxiety Inventory (SPAI).

Merparten av de åtta kvinnor och män som deltog i studien var vita engelsktalande européer, mellan 28 och 41år, som var yrkesverksamma.  Samtliga deltagare hade avslutat sina behandlingar på kliniken Centre for Anxiety Disorders & Trauma i London, ungefär ett år innan studien gjordes och hade då genomgått terapi med varierande längd med genomsnittet på 11,3 månader.

De semistrukturerade intervjuerna som utfördes analyserades sedan utifrån ett tolkande fenomenologiskt perspektiv. Den kvalitativa analysen visade på fyra övergripande teman vilka var; (1) Social fobi som ett sätt att vara, (2) Att lära sig utmana socialfobi som ett sätt att vara, (3) Utmaningar som möttes i jagandet av förändring samt (4) Den nya världen som ett sätt att vara.

Kärnan i det första temat är att den sociala fobin påverkar alla aspekter av personens liv; deras relationer, uppfattning om sig själv och sättet att uppfatta och relatera till deras omvärld. Deltagarna menade även att vissa av deras karaktärsdrag såsom blyghet, inåtvändhet och tendenser att helt absorbera sig i sin egen värld kan ha en bidragande effekt till att de har utvecklat social fobi.

I det andra temat hade den terapeutiska relationen en central plats då denna lade en grund för en öppen dialog. Öppenheten innebar dels att deltagarna, trots skamkänslor, kunde öppna upp sig för terapeuten och att terapeuten upplevdes som öppen och genuin gentemot klienterna. Även terapeutens expertis på området var någonting som betonades i tema två.

I det tredje temat lyftes deltagarnas känslor fram. Deltagarnas hade en upplevelse av att under behandlingsperioden befinna sig i en känslomässig bergodalbana, där de om vartannat kände sig hoppfulla inför förändring och lätt kände sig modslutna inför motgång. Svårigheterna av att förändra vanor på en kort tidsperiod lyftes fram som en svårighet, trots att deltagarna var motiverade och hade fått insikten av att en förändring var nödvändig för deras psykiska välbefinnande.

Det fjärde temat präglades av lättnaden deltagarna upplevde av att inte längre vara fången i deras sociala fobi utan att de nu hade kontroll. En helt ny värld öppnade sig för deltagarna i och med att de exempelvis hade fått större acceptans för dem själv och andra, blivit mer positiva och ”snällare” mot sig själva.

Då deltagarna gjort den sociala fobin till en del av deras personlighet, kan detta förklara varför de känner så mycket skam inför sina problem och därför har ett motstånd inför att söka behandling för sina problem. Klienterna kan uppleva det som att de söker hjälp för deras personlighet, inte för de symptomen som kommer till uttryck vid socialfobi, varför det då kan bli skamfyllt att söka hjälp.  Den terapeutiska relationen blir viktig i förändringsprocessen, inte minst betydelsen av att normalisera uttrycken för socialfobi och att känna acceptans från terapeuten. Det finns en risk att patienter väljer att sluta med den terapeutiska behandlingen i och med att den KBT kan trigga fram negativa känslor är svåra att hantera. Därför är det betydelsefullt att man som terapeut noga förbereder patienten på motgångar och etablera en god terapeutisk relation. Förutom lättnaden över att deras symptom minskade upplevde deltagarna även minskad oro inför att känna oro. Deltagarna upplevde att de fick större acceptans för dem själva som människor och att andra personer nog inte var så dömande och kritiskt lagda inför dem och deras problematik.

Diskussion. Vi anser att studien har sin plats i den kognitiva delen av ”KBT-paraplyet”, eftersom de som gjort studien har studerat klienternas tankar, känslor och attityder kring social fobi och behandlingen. Eftersom behandlingen de genomgått på kliniken är kognitiv terapi styrker det vår teori.

Artikeln verkar ha en ambition av att komma till nytta för terapeuter i att utveckla behandlingarna av social fobi. Vi anser inte att det är att artikelns främsta styrka, men att den bidrar till att öka förståelsen för social fobi då den ger klienternas perspektiv. Angående validiteten så ställer vi oss frågande till om det sättet som används för att mäta vilka faktorer som är viktiga när det kommer till klienternas upplevelse och erfarenheter av social fobi och behandling av det. Vi tänker att studien skulle behöva vara mer specifik, alternativt att den är ett startskott för vidare forskning kring förståelse av social fobi och effektivisering av behandling.

Bortsett från att studien var väldigt liten (åtta deltagare) var deltagarna i studien mestadels var vita engelsktalande européer och vi ställer oss frågande till om resultatet går att generalisera till alla personer som lider av socialfobi. Risken finns att vi, precis som dessa deltagare, gör misstaget att se symtom som allmänna karaktärsdrag hos alla personer som lider av socialfobi. Det är viktigt att komma ihåg individens unikhet och riskabelt att generalisera resultat till alla individer som har social fobi. Då grunden för studien är en semistruktrerad intervju föreställer vi oss att det kan bli svårt att replikera i och med att andra forskare troligtvis ställer andra frågor. Dock så föreställer vi oss att det skulle vara intressant att göra en större studie med dessa fyra teman som grund, men med en sammansättning av deltagare som är mer heterogen när det kommer till etnicitet, kön, socioekonomisk bakgrund och därmed skulle få högre generaliserbarhet.

Referens:

McManus, F; Peerbhoy, D; Larkin, M.; Clark, D. M., 2010, Learning to change a way of being: an interpretative phenomenological perspective on cognitive therapy for social phobia. Journal of Anxiety Disorders, 24, 581-589.