Magkänslan: ett vanskligt verktyg

Tänk dig att du träffar på en ny granne. Du hälsar och går därefter hem till dig. När du snörar av dig skorna i hallen ropar din partner från köket ”Hur verkade den nya grannen?”

Stanna upp här. Vad baseras ditt svar på? Du har egentligen ingen information om den nya grannen. Du har inte fått reda på något om grannens personlighet, bakgrund, yrke, livssituation eller värderingar.

Det enda du har är din magkänsla.

2005 kom boken Blink – den intuitiva intelligensen av journalisten Malcolm Gladwell. Genom anekdoter och forskningsredogörelser ville han diskutera och uppvärdera magkänslan som grund för bedömningar. Han kallade det för thin-slicing. Istället för att skära en tjock skiva av beslutsunderlaget: mäta, faktagranska eller fråga ut kan det ofta räcka med att noga lyssna på sin intuition. Det sparar tid, kraft och pengar.

Du kan alltså med gott samvete säga till din partner som står och lagar middag i köket och undrar hur den nya grannen är ”Hon verkade sur, rätt otrevlig faktiskt”.

Gladwell tog också upp problemen med thin-slicing i sin bok: fördomar och stress grumlar vår magkänsla. Men det är inte värre än att vi kan träna upp vår intuition att bli bättre. Genom att skapa goda förutsättningar för magkänslan kan en extremt snabb bedömning rentav vara bättre än en långsam där mer information bara förvirrar och försvårar.

Intuitivt känns det ju tilltalande att lita på sin magkänsla. Allt jag behöver för att förstå andra finns i mig! Jag behöver bara lyssna och lita på mig själv.

Men vid närmare efterforskningar visar det sig att problemen med magkänslan ofta är större än fördelarna.

Magkänslan är inte magi

Gladwells Blink fick kritik från flera håll. Faktaunderlaget stödde inte slutsatserna och underbyggde new age-tankar om ett allvetande undermedvetet menade professorer och andra journalister.

Psykologen och nobelpristagaren Daniel Kahneman skrev att Blink lett allmänheten till tro att magkänslan är som magi. I sin egen bok Tänka, snabbt och långsamt beskriver Kahneman själv hur han tänker sig att bedömningar fungerar: två olika system som människor ständigt använder sig av.

Det vi kallar magkänsla är system 1. Det agerar automatiskt och kräver lite eller ingen ansträngning och viljekontroll. Det kan handla om att avgöra vilket föremål som är längst bort eller att ana fientlighet i en annans ansikte. System 1 använder sig av redan tillgänglig information till skillnad från system 2 som letar i minnet, bearbetar och som även kan ta reda på mer fakta från omgivningen. System 2 är alltså betydligt mer ansträngande och det är just energibesparing som är orsaken till att vi använder båda dessa system. Dessutom utsätts ju människor för situationer där det är nödvändigt att fatta sekundsnabba beslut. System 1 hjälper oss alltså överleva i många situationer och även om systemen ibland kommer fram till olika slutsatser så behövs båda.

Men system 1 har en mörk sida. Kahneman menar att det snabba tänkandet dras med snedvridningar och systematiska fel.

System 1 förenklar problem som i själva verket är mer komplexa. System 1 är sårbart för en rad tankefällor.

Och system 1 går inte att stänga av.

 

Många litar på sin intuition

Folk i allmänhet har en tendens att tro att magkänslan är att lita på, men när det gäller att bedöma okända människor är den inget vidare.

Det resultatet nådde en ny studie av forskare från bland annat Harvard.

En del i att bedöma andra människor är empatiskt exakthet (empathic accuracy), alltså att korrekt avgöra hur andra människor känner. Christine Ma-Kellams och Jennifer Lerner ville undersöka om system 1 eller system 2 var bäst på empatiskt exakthet, alltså om systematiskt eller intuitivt tänkande är mest effektivt i att avgöra vad okända människor har för känslor.

Enligt forskarnas första delstudie ansåg de tillfrågade i en enkät att intuitivt tänkande ger bäst bedömning av andras känslor. Men resultatet av de andra delstudierna visade att systematiskt tänkande var bättre när det gällde att bedöma hur okända människor kände sig. Bedömningarna som baserades på magkänsla var betydligt sämre på empatiskt exakthet.

Magkänslan bedömer nära och kära bättre

Du står kvar i hallen och funderar på hur du ska svara på frågan om hur grannen verkade. Magkänslan inför grannen är inte att lita på. Däremot kan den hjälpa dig att avgöra hur du ska svara din partner.

Forskning indikerar nämligen att när det gäller människor som vi känner väl har magkänslan oftare rätt i empatisk exakthet. Det beror på att vi har tillgänglig kunskap som system 1 snabbt kan plocka fram. Din partners frågande röst från köket ger dig ledtrådar som skapar en omedelbar bedömning. Arg, trött, glad eller ledsen?

Det mest sanningsenliga svaret på frågan om hur den nya grannen verkade är förmodligen alltså att anpassa rösten till din partners sinnesstämning och säga ”Det är svårt att svara på. Jag vet inte ännu.”

 

Magkänslan är sårbart för en rad psykologiska mekanismer som inte är speciellt hjälpsamma när det gäller att göra en korrekt bedömning av en annan människa.

I boken Vald på en tiondels sekund av listar Malin Lindelöw, doktor i psykologi, ett antal sätt som vår magkänsla kan påverkas.

 

Självuttömning: att tänka systematiskt och använda viljestyrka för att undvika förhastade slutsatser är uttröttande. När vi tröttat ut oss själva med intellektuell ansträngning tappar vi mycket av vår disciplin och självkontroll. I en studie undersöktes åtta israeliska domares beslut om villkorliga frigivningar och resultatet blev att efter lunch frigavs 65 procent för att sedan medan arbetsdagen gick sjunka ner till strax över noll procent. Trötthet påverkade alltså i stor grad även högt utbildade och kompetenta människor.

Exponeringseffekten: Människor tycker bättre om det vi ser ofta eller är vana vid. I flera studier har människor som exponerats för ord, abstrakta symboler eller ansikten senare uppgett att de föredrar de kända bilderna framför okända.

Konformitet: I en klassisk studie ombads en deltagare att jämföra längden på två linjer. Det deltagaren inte visste var att de andra runt omkring var medhjälpare till forskaren. När alla i samlingen uppgav att en linje var längst, fast den uppenbarligen var kortare, svarade även deltagaren att den korta linjen var längst. Efteråt hade deltagarna i studien flera förklaringar men faktum kvarstod: de hade tagit ett uppenbart felbeslut på grund av påverkan av andra runtomkring dem.

Konformationsbias: När vi väl bestämt oss för en ståndpunkt letar vi argument för att stärka det. Vi söker information selektivt och väljer bort motsägande fakta utan att märka det. Dessutom minns vi sådant som stödjer våra åsikter bättre. När studenter i en studie på 70-talet fick läsa två artiklar där den ena argumenterade för och den andra emot dödsstraff visade det sig att att studenterna ansåg att den artikel som stämde överens med deras egen åsikt var bäst.

Haloeffekten: denna mekanism gör att vi generaliserar vår åsikt om en aspekt av en person till att gälla delar som vi egentligen inte har någon aning om. Ett exempel är skönhet. I ett experiment fick studenter titta på bilder av ansikten, ibland med så kort exponeringstid som en tiondels sekund. Efteråt fick studenterna värdera personernas kompetens och trevlighet, bland annat. Trots att deltagarna inte fick veta något annat om ansiktena så kunde de värdera många aspekter av deras personlighet. Ansiktena som visades tillhörde politiker och studenternas skattning av deras kompetens överensstämde i stora delar med det senaste valresultatet. Sociologen Catherine Hakim kallar detta för ”det erotiska kapitalet”.

Självcentrering: Allt som händer runt oss handlar inte om oss, men vi har en tendens att tro det. Människor sätter ofta andras agerande i relation till sig själva och bedömer det därefter. I en studie fick några studenter ta på sig en t-shirt med Barry Manilow-tryck på och gå in i ett klassrum. Studenterna var övertygade om att detta skulle väcka uppmärksamhet och få dem att framstå som töntiga. Men i intervjuer med klasskamraterna visade det sig att knappt någon mindes att reflekterade över studenternas tröjor.

Attributionsfel: Det fundamentala attributionsfelet är att uppfatta andra människors negativa agerande som resultatet av deras personlighet medan vårt eget negativa agerande beror på yttre faktorer. Vi underskattar alltså i vilken utsträckning som omständigheterna styr alla människors beteende. ”Jag blev föresenad och du kan aldrig komma i tid” Och tvärtom: när vi gjort något bra så tenderar vi att se det som resultatet av vår egen personlighet medan andras framgångar attribueras till externa förklaringar.

Fördomar: förutfattade och negativa omdömen om en grupp och dess enskilda medlemmar, oavsett om det gäller en etnisk grupp, ett kön eller en åldersgrupp påverkar oss omedvetet i stor utsträckning. Det finns ett starkt samband mellan omedvetna fördomar och agerande, något som resulterar i alla möjliga sorters diskriminering i samhället.

 

Referenser 

• Gladwell, M. (2007). Blink: The power of thinking without thinking. Back Bay Books.
• Kahneman, D. (2011). Thinking, fast and slow. Macmillan.
• Lindelöw, M. (2016). Vald på en tiondels sekund. Natur & Kultur.
• Ma-Kellams, C., & Lerner, J. (2016). Trust your gut or think carefully? Examining whether an intuitive, versus a systematic, mode of thought produces greater empathic accuracy. Journal of personality and social psychology, 111(5), 674.