Mindfulness vid psykos: en ny metaanalys

Medveten närvaro används allt mer för patienter med psykos eller schizofreni. Det finns fortfarande lite forskning på området men flera studier har visat på positiva effekter av medveten närvaro för denna patientgrupp. Syftet med denna studie var därför att göra en första metaanalys av de studier som hittills har gjorts och undersöka 1) hur stor effekt medveten närvaro har vid psykossjukdom 2) vad som påverkar behandlingsutfallet.

Medveten närvaro har sitt ursprung i österländsk meditationstradition och är en del av den så kallade tredje vågens KBT. Medveten närvaro definieras på många olika sätt, vilket också syns i variationen på interventioner. Interventionerna delas vanligtvis in i tre olika kategorier utifrån olika fokus på medvetenhet och uppmärksamhet, acceptans samt medkänsla. Syftet med all medveten närvaro är dock att kunna reglera negativa känslor genom att öka villigheten att uppleva det som sker i nuet, snarare än att undvika eller undertrycka det. Vid psykos eller schizofreni handlar det om att patienten får lära sig att förhålla sig annorlunda till sina psykotiska symptom, genom att uppmärksamma sina psykotiska upplevelser och tillåta dem att komma och gå utan att fastna i grubblande över eller konfrontation med dem. Man tänker sig att detta ska kunna leda till minskat lidande och förbättrad funktion.

Den aktuella metaanalysen inkluderade alla studier som kliniskt hade undersökt effekten av någon form av medveten närvaro-protokoll för någon form av psykossjukdom, antingen genom för- och eftermätning eller jämförelse med kontrollgrupp. Totalt inkluderades 13 studier med sammanlagt 468 deltagare med olika typer av psykosdiagnoser. Studierna hade olika typer av design, interventioner, deltagare samt utfallsmått. Författarna beräknade effektstorlek för varje enskild studie och för alla studier tillsammans. De gjorde även en meta-regressionsanalys för att undersöka vilka faktorer som påverkar behandlingsutfallet.

Resultatet visar att medveten närvaro är måttligt effektivt i för- och efterstudier. Vid jämförelse med kontrollgrupp är effektstorleken däremot mindre. Resultatet tyder på att medveten närvaro är måttligt effektivt för att minska psykospatienters negativa och affektiva symtom, samt i att öka deras funktion och livskvalitet. Effekterna är dock mindre för positiva symtom. Det fanns däremot stora skillnader i effekt mellan studierna, vilket författarna menar kan bero på att interventionerna hade så olika fokus.

Resultatet visar också att deltagarna var mer medvetet närvarande och accepterande i slutet av behandlingen. Och det fanns ett starkt positivt samband mellan deras grad av medveten närvaro och behandlingsutfallet. Sambandet var ännu starkare tillsammans med acceptans och medkänsla. Detta tyder på att interventioner som fokuserar på medvetenhet och uppmärksamhet har stor betydelse för behandlingsutfallet och att acceptans och medkänsla kan fungera kompletterande.

Författarna påpekar att en brist med denna metaanalys är att den är gjort på relativt få studier, vilket gör det svårare att upptäcka eventuella effekter av interventionerna. Trots detta tyder resultatet på att medveten närvaro fungerar för personer med psykossjukdom, särskilt för behandling av negativa symtom. Författarna menar att medveten närvaro med andra ord kan vara ett bra behandlingsalternativ för denna patientgrupp. De poängterar dock att mer forskning behövs.

Referens:
Bassam Khoury, Tania Lecomte, Brandon A. Gaudiano, & Karine Paquin (2013). Schizophrenia Research 150(1), 176-184.