Publicerades

Ingen kan ha undgått att man på goda grunder kan dela upp mänskligheten i morgonmänniskor och kvällsmänniskor, men vad som säkert förvånar är hur mycket som korrelerar med ens dygnsrytm. Man har i tidigare forskningen funnit att kvällsmänniskor i större utsträckning drabbas av sömnsvårigheter, depression, ångest, stress och missbruk, samt att kvällsmänniskor presterar sämre i skolan. Taylor med kolleger (2011; se nedan) har i en stor studie på amerikanska universitetsstudenter undersökt just detta.

Objektiva mått på dygnsrytm kan erhållas genom att mäta kroppstemperaturen och utsöndringen av hormon (framför allt kortisol och melatonin) över tid, eller genom beteendeobservation. Numera finns det även etablerade självskattningsformulär vars resultat uppvisar god korrelation med fysiologiska mått. I Taylors studie använde man sig av ett sådant – Morningness-Eveningness Questionnaire (pröva själv!). Detta, tillsammans med skattningsformulär för depression, stress, alkohol- och narkotikabruk och betygssnitt, fylldes i av totalt 838 studenter.

Resultaten visade att kvällsmänniskorna bland studenterna hade lägre betygssnitt, var tröttare och brukade mer kaffe och koffein än morgonmänniskorna. Någon korrelation mellan dygnsrytm och depression, ångest, stress eller narkotikabruk fann Taylor med kolleger ej.

Som artikelförfattarna anmärker lever de studerade studenterna i mångt och mycket på morgonmänniskornas planet: lektioner och tentamina infaller ofta på mornar till fördel för dem som presterar som bäst på mornarna. Att studenter med för sammanhanget opassande dygnsrytm konsumerar mer kaffe och koffein är därmed inte heller det förvånande.

Taylor, D.J., Clay, K.C., Bramoweth, A.D., Sethi, K., Roane, B.M. (2011). ”Circadian phase preference in college students: relationships with psychological functioning and academics”, Chronobiology (28)6: 541-7.

PHILIP LINDNER
morgonmänniska