Publicerades

Undersökningar visar att insomni är ett vanligt problem i allmänbefolkningen; medan cirka en tredjedel rapporterar sömnbesvär uppfyller 6 % diagnostiska kriterier för insomni. Insomni som diagnos innebär att den drabbade har haft långvariga problem med att somna på kvällen, långa eller frekventa uppvaknanden på natten eller sömn med bristfällig återhämtning eller kvalitet. Dessutom krävs det funktionsnedsättning i form av symtom (t.ex. trötthet) eller kring vardagliga aktiviteter. Konsekvenserna för den drabbade inkluderar funktionsnedsättning, arbetsfrånvaro, försämrad koncentration och minne samt förhöjd vårdkonsumtion.

 

Ett relativt nytt forskningsområde kring insomni är psykologiska mekanismer och modeller. En sådan ansats har formulerats av Allison Harvey i den kognitiva modellen av insomni. Enligt denna modell är oro inkörsporten till insomni och både sömnrelaterade föreställningar och säkerhetsbeteenden ses som att de förhöjer oron. Vidare så menas att oron leder till förhöjd autonom aktivitet och emotionell påverkan, vilka i sin tur framkallar att den drabbade selektivt uppmärksammar sömnrelaterade hot. Slutligen så antas att dessa psykologiska mekanismer leder till störd sömn och funktionsnedsättning.

 

I den aktuella studien var syftet att undersöka psykologiska mekanismer vid insomni samt dessas samband med vanliga symtom vid insomni. Undersökningen var en tvärsnittlig studie där 1890 individer från allmänbefolkningen fick svara på frågor i en utskickad pappersenkät, vilken innehöll aspekter som sömn, funktion, hälsa och psykologiska mekanismer. Medelåldern i gruppen var 47 år och 55 % var kvinnor. Samtliga deltagare kategoriserades till en av dessa tre grupper: insomni (9 %), bristfällig sömn (21 %, en grupp med störd sömn men inte uppfyllandes samtliga kriterier för insomni) och normal sömn (70 %).

 

Resultaten visade att de med insomni hade högre värden än de båda andra grupperna på oro, föreställningar, autonom aktivitet, uppmärksamhet och säkerhetsbeteenden. Dessutom rapporterade gruppen med bristfällig sömn högre värden på de psykologiska mekanismerna än gruppen med normal sömn. I andra analyser undersöktes om de psykologiska mekanismerna hade samband med vanliga symtom vid insomni. Dessa resultat visade att lång vakentid under natten var kopplat till mer oro, autonom aktivitet och säkerhetsbeteenden, att bristfällig återhämtning från sömn var länkat till mer oro, föreställningar och uppmärksamhet samt att bristfällig sömnkvalitet var associerat till högre värden på samtliga av de psykologiska mekanismerna. Slutligen så påvisades att dagliga symtom var kopplat till mer föreställningar och uppmärksamhet.

 

Sammantaget antyder resultaten att psykologiska mekanismer är förhöjda i gruppen med insomni där framför allt oro och säkerhetsbeteenden var av vikt som mekanismer som skiljde grupperna åt. Dessutom påvisade resultaten att de psykologiska mekanismerna har ett samband med nattliga och dagliga symtom vid insomni. Här verkade oro och säkerhetsbeteenden vara de mest potenta mekanismerna i relation till nattliga symtom, medan föreställningar och uppmärksamhet var tydligast kopplat till dagliga symtom. Fynd som dessa kan bidra till den teoretiska utvecklingen men även till hur framtida behandlingar för insomni utformas.

Länk: http://dx.doi.org/10.1080/16506073.2012.672454