Publicerades

Syfte
Studiens syfte är att undersöka hur benägen en person är att få ofrivilliga självbiografiska minnen beroende på om man har en schizotyp personlighetsstruktur. Ofrivilliga självbiografiska minnen (OSMs) förklaras som minnesbilder eller ”flashbacks” från händelser i personens liv . Bilderna kan röra såväl tidigare erfarenheter, nuvarande händelser eller förutsägelser om vad som kommer att hända i framtiden. Dessa minnen ska vara ofrivilliga och triggas genom associationer, till skilnad från hämtade minnen som uppkommer genom en viljesturd ansträngning. Kopplingen mellan en schizotyp personlighet och en högra grad av OSMs kommer från tidigare forskning där man kunnat påvisa att schizotypa personligheter har en större sårbarhet för OSMs när det gäller traumatiska upplevelser. Denna studien vill vidga denna förståelsen och undersöka om schizotypas sårbarhet för OSMs även gäller icketraumatiska minnen.

Metod
För att undersöka hur benägen en person är att få OSMs har ett ord-associations experiment utförts. Deltagarna fick i efterhand återge vilka tankar och minnen de upplevt då de hörde orden, och en skattning har sedan gjorts kring vilka av dessa tankar och minnen som räknas som OSMs. Deltagarna har sedan fått fylla i en skattningsskala för hur pass schizotyp personlighet de har.

Resultat
Resultaten är framtagna genom att dela upp deltagarna i två grupper, en med de individer som fått höga poäng på schizotyp-testet och en grupp för de som fick låga poäng. Grupperna har sedan jämförts med avseende på deras samlade antal upplevda OSMs. Resultaten visar på en signifikant skillnad i antal OSMs mellan grupperna.

Diskussion
I diskussionen menar författarna att resultaten från deras experiment stödjer deras teori om att en schizotyp personlighet ger en större benägenhet att uppleva ofrivilliga självbiografiska minnen. Detta kopplar man till tidigare forskning som visar på en kausalitet mellan PTSD och schizofreni. Författarna menar det finns en liknande kausalitet mellan OSMs och schizotyp personlighetsstruktur. Författarna diskuterar kring ifall följderna av att schizotypa personligheter blir utsatta för trauman kan leda till att de får diagnosen PTSD, och hur trauman för dessa peronlighetstyper kan påverka deras benägenhet att bli psykotiska.

Övriga reflektioner kring artikeln
Artikeln belyser ett område som man kanske borde ta mer hänsyn till inom KBT än vad man gör idag.
Författarna menar att beroende på vilken personlighetsstruktur en individ har och hur individens minne fungerar kan ha en stor påverkan på vilka tankar, känslor, affekter och fysiologiska reaktioner men upplever. Detta är något som man kanske inte tar så stor hänsyn till eller lägger så stor vikt i att undersöka inom ”vanligt” KBT-terapi. Speciellt vid behandling av PTSD ger artikeln förslag på nya områden som man borde utforska och som kan leda till en mer effektiv terapi.
Bland de större svagheterna i artikeln är att författarna har utfört sitt experiment i en relativt liten och homogen grupp. Detta är något som gör resultaten svårare att generalisera till en hel population. Däremot är mycket av studien genomfört med standardiserade och validerade test, och man har tagit hänsyn till och kollat för störande variabler så som ångest, ålder kön m.m. Trots att resultaten kontrolleras för dessa olika faktorer så förs inga diskussioner kring hur de skulle kunna påverka minnets uppbyggnad och funktion. Intressant hade varit att undersöka om eller hur faktorer så som etnicitet, kön, ålder m.m. påverkar minnet.