Signifikant viktminskning med en brief intervention
Det är idag ett avgörande folkhälsomål att minska sjuklighet och dödlighet som associeras med att vara överviktig. Syftet med den förevarande forskningsstudien var att testa effekten av en mycket komprimerad psykologisk intervention (en självhjälpsenkät) som kan användas som ett komplement till ordinarie viktminskningsprogram för att stödja ökad viktminskning i en överviktig population. Sjuttiotvå överviktiga deltagare som deltog i ett viktminskningsprogram fördelades slumpmässigt till antingen en interventionsgrupp (där självhjälpsenkät tillämpades) eller en kontrollgrupp (där deltagarna fick en distraktionsuppgift). Det huvudsakliga resultatmåttet var deltagarnas kilovikt efter en månads uppföljning. Deltagarna i båda betingelserna förlorade betydande mängder vikt, men de som använt sig av självhjälpsenkäten förlorade betydligt mer i vikt än de som fick en distraktionsuppgift (d = 0,66). Resultaten stödjer bilden av att självhjälpsenkäter är ett effektivt sätt att främja ytterligare viktminskning i en överviktig population som genomgår ett viktminskningsprogram. Självhjälpsenkäten utgör en minimal intervention som är både kostnads- och tidseffektiv. Den kan därför lämpligen användas för att komplettera ordinarie åtgärder under pågående viktminskningsprogram.
Bakgrund
En meta-analys av Gollwitzer och Sheeran (2006) visar att implementationsavsikter är ett effektivt sätt att förändra beteenden: Med grund i 94 oberoende fältstudier och laboratoriestuder har man kunnat visa att den genomsnittliga effektstorleken är d= 0.65. Implementationsavsikter är ofta självinstruerande/självstyrda och tar vanligen mindre än fem minuter att genomföra. Tillvägagångssättet undanröjer dessutom behovet av att ge deltagarna återkoppling.
Grundantaganden utifrån “om så”-principer främjar hälsofrämjande beteendeförändringar genom att uppmuntra människor att memorera en kritisk situation (“om”) men en lämplig respons (“så”). Laboratoriestudier visar att man genom att specifiera “om”-komponenten av en implemention, ökar tillgängligheten och möjligheten i att kritiska situationer länka samman “om” med “så”. Detta leder till att responsen ofta resulterar i att personen ifråga agerar utifrån “så”-komponenten enligt principen.
Sammanfattning av studiens intention och intervention
Förevarande studie avsåg undersöka huruvida personer som av hälsoskäl behöver minska i vikt så också kan göra mer effektivt och långsiktigt genom självhjälpsinterventioner som inte kräver något direkt samröre med hälso- och sjukvårdspersonal. Genom att reflektera kring alternativa beteendestrategier utifrån givna situationer som kan verka försvårande för att uppnå målbeteendet (viktminskning), tänker man sig att deltagarna kan göra mer informerade val och därpå agera utifrån de val de själva gör. I denna studie utgick man från en självhjälpsenkät enligt principen nedan beskriven.
Metod & Procedur
För att maximera den ekologiska validiteten av studien, utgick urvalsprocessen från människor som redan var inskrivna på kommersiella viktminskningsprogram, stationerade i norra England.
Deltagarna deltog på frivillig veckobasis och kunde delta i programmet så länge de själv önskade. Programtillfällena fokuserades kring stöd och uppmuntran samt inkluderade kostplan med dagliga menyer, recept, målformulering och bildterapi. Med undantag från interventionsmanipulationen, mottog deltagarna i de två grupperna samma interventionskomponenter under studiens gång.
Deltagarna fick information om att med studien ville undersöka hur man kunde understödja viktminskning. Lika många kvinnor som män i åldrarna 19-64 år deltog (M = 34 år, SD = 11.04). Samtliga deltagare ansågs överviktiga med ett body mass index (BMI) på 25 Före randomiseringen varierade deltagarnas vikt mellan 60 kg och 97 kg (M = 80.50, SD = 8.42).
Design
En mixed-design användes med en mellan-deltagare faktor och en inom-deltagare faktor. Villkor för den oberoende varibalen (mellan-deltagare faktorn) bestod av självhjälpsenkät kontra kontrollbetingelse. Den oberoende inom-deltagare faktorn avsåg spegla tidsperspektivet; förändring över tid, dvs. före randomisering respektive uppföljning. Det huvudsakliga resultatmåttet utgick från deltagarnas kilovikt. Uppföljningen tog plats en månad efter randomisering.
Material & dess bakgrundsförklaring
Enkäterna som användes i förevaranade studie är utformade för att kunna erbjuda ett standardiserat medelvärde varifrån personer kan forma sina egna implementionsavsikter. På så vis kan berörda personer genomföra förändringar utan extra stöd från hälso- och sjukvårdspersonal. Den transteoretiska modellen ligger till grund för enkäternas utformning.
Självhjälpsenkäterna är utformade för att tillhandahålla ett standardiserat mått utifrån vilket försökspersonerna kan länka samman sina egna grundantaganden och därigenom bilda sin egen uppfattning om dess samband. Således kan deltagarna generera egna åtgärdsförslag utan stöd eller interaktion med hälso-och sjukvårdspersonal.
Interventionen fungerar genom att den uppmuntrar människor att forma åtgärdsförslag genom att länka frestelser (till exempel situationer där hälsoriskbeteenden kan triggas) med tio kärnstrategier (som på papperet märktes med ”förändringsprocess”). Utifrån dessa kan personerna själva justera hälsoriskbeteenden eller för den delen finna strategier för att bibehålla hälsoskyddande beteenden. Detta möjliggörs genom att belöna positiva beteendeförändringar.
Självhjälpsenkäterna har testats med randomiserad kontrollerad design i flera domäner. De har ett påvisat framgångsrikt användningsområde i livsstilsrelaterade undersökningar och interventioner som rör beteendeförändringar.
Utförande
Självhjälpsenkäten bestod av en tabell med två kolumner som var och en innehöll listor över 12 kritiska situationer (frestelser) samt 12 lämpliga responser på dessa (förändringsprocesser). De kritiska situationer och de responser som ansågs för omfattande för att vara praktiskt tillämpliga för en brief psykologisk intervention, undanröjdes från enkäten.
Deltagarna i både kontroll- och interventionsgruppen fick berättat att identifiering av situationer där man kan frestas att äta samt identifiering av sätt på vilka man kan övervinna dessa frestelser, hade visat sig leda till större framgång i viktminskning. Deltagarna i kontrollgruppen fick sedan kryssa så många eller så få valbara kritiska situationer och lämpliga åtgärder som möjligt vilka tilltalade dem personligen. Dock fick de inte länka samman dem. Deltagarna i interventionsgruppen fick dra streck mellan så många kritiska situationer och lämpliga åtgärder som de ville.
Klinisk personal som var oberoende av forskningsstudien och som var blinda för tillstånden i de respektive gruppena, mätte deltagarnas vikt och höjd före randomisering samt vid uppföljning. Beteendemässiga interventioner mättes med påståenden som ”Jag tänker gå ner i vikt”. Påståendena besvarades sedan utifrån en 7-gradig likert-skala; gör definitivt (1) gör definitivt inte (7).
Resultat
Innan randomisering undersökte man om man kunde utröna skillnader rörande ett antal faktorer mellan kontroll- och försöksgrupp. Dessa faktorer involverade ålder, kön, BMI, längd, vikt, antal seriösa viktminskningsförsök, duration i medlemskap i viktminskningsprogrammet samt beteendemässiga avsikter. Skillnaderna grupperna emellan utifrån variablerna ovan, var icke-signifikanta. Således kunde randomiseringskravet anses uppnått.
Det fanns ingen betydande, huvudsaklig effekt mellan deltagarna i villkor 1, F (1, 70) = 0,40, p =.531, men det fanns en huvudsaklig tidseffekt. F (1, 62) = 177.03, p <.001, då deltagare förlorade vikt över tid. Hypotesen om att det fanns ett signifikant samband mellan interventionskomponenten och tidsaspekten, besannades; F (1, 62) = 6,65, p =.012. Under studiens gång förlorade deltagare i interventionsgruppen M = 0,60 kg mer vikt än deltagarna i kontrollgruppen. Detta innebär att självhjälpsenkäten ökat effektiviteten i viktminskningsprogrammet med 47.62%.
Effektstorleken associerat med Ftest för interaktionen mellan den villkorade variablen x tid var d = 0,66, visar att självhjälpsenkäten generarade en medelstor effekt. Alla deltagare i interventionsgruppen drog minst ett samband mellan en kritisk situation och en därtill lämplig respons (M = 4.31, SD = 1,70); ingen deltagare i kontrollgruppen drog länkar mellan kritiska situationer och anpassade reponser. Sambandet mellan antalet länkar mellan kritiska situationer och lämpliga åtgärder samt viktminskning; r(36) =-. 23, p =.18. Detta visar ett svagt, men icke-signifikant förhållande mellan antalet noterade sambandslänkar och viktförlust.
Studiens brister och svagheter
Urvalet var av relativt liten storlek och det skulle vara värdefullt att replikera effekterna i ett större urval. Det vore ytterligare värdefullt att replikera det här resultatet över en längre period än en månad. Detta med tanke på att en beteendeförändring brukar definieras som bestående först efter sex månader från det att en beteendeförändringsprocess påbörjats.
Den observerade effektstorleken var av medioker omfattning enligt Cohens taxonomi. Den kliniska betydelsen av den observerade effekten var mer blygsam.
Studien saknar redovisade uppgifter om deltagarvikt på baselinenivå då företaget som var ansvarig för viktminskningsprogrammet ansåg att uppgifterna var kommersiellt känsliga. Detta är en av studiens svagheter liksom att studien saknar uppgifter om deltagarnärvaro efter randomisering. Den tänkbara möljligheten att deltagarna av helt naturliga skäl minskade i vikt, oberoende av självhjälpsenkäten, kan heller inte uteslutas.
Formulären, till skillnad från deltagarna, randomiserades. Hursomhelst skiljde dig inte någon grupp signifikant utifrån någon varibel på baselinenivå. Därav finner författarna att randomiseringsprocessen bär hög kvalité och trovärdighet.
Självtillit (self-efficacy) är ofta en komponent som anses viktig gällande långsiktiga, bibehållna beteendeförändringar. Genom att individen själv får fundera kring och utforma målbeteenden som grundar sig på informerade val, torde tillvägagångssättet i denna studie ha goda möjligheter att ge effekt på lång sikt. Eller, vad tänker/tycker DU?
Kan något så tillsynes simpelt vara så användbart och effektivt i förhållande till sitt syfte?
Dela gärna med dig av dina tankar och funderingar kring diverse implikationer av denna studie!
Nyfiken på att kika på självhjälpsenkäten och övrig Appendix? Då hänvisas du här till studien i sin helhet: