Publicerades

Internetbaserad självhjälp baserad på KBT (ICBT) har visat sig vara en effektiv metod för att behandla depression och andra ångeststörningar. Tidigare forskning har visat att ICBT under vägledning av en terapeut ger lika bra effekt som traditionell KBT ansikte-mot-ansikte, men det har varit oklart om valet av kommunikationsmedium har någon påverkan på behandlingsresultatet.

 

I en randomiserad pilotstudie undersöktes hur terapeutisk vägledning påverkar behandlingsresultat, terapeutisk allians och engagemang i en ICBT terapi, beroende på om stödet förmedlades via telefon eller e-mail. 38 deltagare diagnosticerade med egentlig depression rekryterades från en väntelista och randomiserades till två lika stora grupper med antingen terapeutiskt stöd via telefon eller via e–mail. Deltagarnas fick skatta sitt mående via standardiserade självskattningsformulär för depression, ångest och livskvalitet både före och efter behandlingen.

 

Deltagarna i respektive grupp genomgick ett 7 veckor långt internetbaserat självhjälpsprogram där varje vecka innebar ett nytt steg i behandlingen. Programmet fokuserade främst på beteendeaktivering med inslag av ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Terapistöd gavs av två studenter på psykologprogrammet under handledning av erfaren psykolog.  I slutet av veckan fick deltagarna återkoppla en veckosammanfattning, reflektioner och frågor till terapeuten via krypterad e-mail.

 

För att undvika terapeuteffekter randomiserades klienterna till respektive terapeut. Terapeuterna bemötte deltagarna likvärdigt, där de lade ner 15 min per deltagare och vecka och gav samma typ av stöd i form av bekräftande av upplevelser och framsteg, feedback på utförda aktiviteter och förstärkning av beteenden kopplade till framtiden.

 

Deltagarna i gruppen som fick stöd via e-mail fick svar inom 24 timmar efter det att sammanfattningen mailats in.  De som inte skickat in fick påminnelser. Deltagarna i gruppen med telefonstöd fick schemalagda samtal som varade ca 10 minuter, oavsett om sammanfattningen hade skickats in eller inte.

 

Resultatet visar att bägge grupper hade uppnått en betydande förbättring efter avslutad behandling och att resultatet kvarstod vid 3 månaders uppföljning. Det framkom ingen skillnad mellan grupperna rörande terapeutisk allians eller engagemang i terapin.

 

Den inledande hypotesen var att telefonkontakt i realtid mest överensstämmer med terapi ansikte-mot-ansikte och därmed borde ha bättre behandlingseffekt. En fördel skulle också kunna vara att schemalagda telefonsamtal inte är lika lätta att skjuta upp eller undvika som feedback via e-mail.

 

Resultaten visade i motsats till hypotesen att det inte förelåg någon skillnad rörande terapeutiskt stöd via telefon eller e-mail i fråga om symtomreduktion, terapeutisk allians eller klientens engagemang i terapin. Eftersom resultaten baseras å ett mycket litet antal deltagare från en relativt homogen grupp bör dock resultaten tolkas med en viss försiktighet.

 

Det tycks alltså finnas ett visst stöd för att terapeutisk vägledning i samband med ICBT kan administreras på det sätt som i situationen passar bäst utan någon påverkan på behandlingsresultatet. Det kvarstår dock några frågetecken. Det är oklart om resultatet hade sett annorlunda ut om deltagarna själva hade fått välja medium för att kommunicera med sin terapeut. Det är även oklart om detta resultat kan generaliseras till andra patientgrupper, som t.ex. patienter med social fobi. Detta är något som framtida studier med ett större antal deltagare med en mer skiftande demografisk bakgrund får undersöka närmare.

 

Referens: Lindner, P., Linderot Olsson, E., Johnsson, A., Dahlin, M., Andersson, G., & Carlbring, P. (2014). The impact of telephone versus e-mail therapist guidance on treatment outcomes, therapeutic alliance and treatment engagement in internet-delivered CBT for depression: A randomised pilot trial. Internet Interventions, 1, 182-187. Doi: 10.1016/j.invent.2014.09.001