Publicerades

Att gå i psykoterapi kan ha många fördelar. Tyvärr är det så många som en av fem som väljer att hoppa av behandlingen i förtid. I artikeln A Treatment by Disorder Meta-Analysis of Dropout from Psychotherapy presenteras en metastudie med ansatsen att undersöka ”vad som funkar för vem” i just psykoterapi. Detta gör de genom att undersöka samt jämföra behandlingsform och avhoppsfrekvens utifrån psykiatrisk problematik.

Tidigare forskning där psykologisk behandling undersökts utifrån psykiatrisk problematik har främst intresserat sig för skillnader i behandlingsutfall. Forskning kring avhopp från behandling har emellertid varit ett eftersatt område. Med ”avhopp” avses här att avsluta behandlingen i förtid, innan klienten är färdigbehandlad för den problematik hen initialt sökte hjälp för och/eller innan hen fullföljt behandlingsinterventionens specificerade protokoll.

I denna metastudie har författarna använt data från en av deras tidigare metastudier, publicerad 2012, där de tittade på psykoterapi och avhopp. Av originalstudiens 669 studier valdes 587 ut på grundval av att dessa rapporterade tillräckligt detaljerad information avseende behandlingsform, psykiatrisk problematik samt avhoppsfrekvens. Olika former av psykiatrisk problematik har delats in i 12 kategorier varefter separata metaanalyser gjorts över jämförelse mellan avhoppsfrekvens och behandlingsform.

Resultat och slutsats

Av de 12 diagnostiska kategorierna konstaterades signifikanta skillnader i avhoppsfrekvens mellan behandlingar för kategorierna depression, ätstörningar samt för posttraumatiskt stressyndrom. I övriga nio kategorier fann de inga signifikanta skillnader. Enligt resultat erhållna från författarnas tidigare metastudie (publicerad 2012) kunde inga signifikanta skillnader i avhoppsfrekvens avseende vald behandlingsmetod (KBT, PDT, humanistisk/existentiell, med flera) fastställas. I originalstudien identifierades även några generella riskfaktorer för avhopp, oberoende av behandling, såsom ung klient (låg ålder), icke-tidsbestämd behandling, avsaknad av manual för behandling, en behandling där individuell och gruppbehandling kombineras, samt bristande erfarenhet hos behandlaren.

Att beakta risker för avhopp menar författarna är lika viktigt som behandlingsutfall varför resultaten från denna studie kan vara av stor klinisk nytta vid val av behandlingsmetod. Vidare nämner de att denna studie har flera brister, bland annat att de inte undersöker anledningar till skillnader (eller likheter för den delen) i avhoppsfrekvens, och betonar behovet av vidare forskning.  I vilken mån författarna lyckats ta sig an den ursprungliga ansatsen att kunna förklara ”vad som funkar för vem” är något oklart, och den mer vetgirige rekommenderas att läsa artikeln i sin helhet.

Referens

Swift, J.K. & Greenberg, R.P. (2014). A Treatment by Disorder Meta-Analysis of Dropout From Psychotherapy. Journal of Psychotherapy Integration, 24 (3), 193-207.