Veckans intervjuperson om blomstrande, vetenskaplig vardagslycka
Jag träffar Katarina Blom en varm dag i slutet på juni. Det är visserligen inte bara ett stundande månadsskifte som väntar runt knuten. Katarina har nämligen just lämnat in den slutgiltiga, reviderade versionen av den bok hon och journalisten Sara Hammarkrantz ägnat månader åt att sammanställa. Dag ut och dag in har boken varit i centrum för Katarina och när vi träffas på ett litet men livligt lunchhak i Stockholm innerstad är det bara en sista korrekturläsning som återstår innan utgivningen till hösten är ett faktum.
Katarina Blom är skribent och föreläsare med en psykologexamen i ryggen. Hon har tidigare även varit en av Psykologifabrikens medarbetare. Där har hon haft det generella ansvaret för fabrikens ”Lyckolabb”. På Lyckolabbet har Katarina fått gro in sig i den positiva psykologins förlovade värld genom att hålla workshops där åhörarna fått lära sig att praktisera positiv psykologi i vardagen, bland annat genom att öva sig på att känna och uttrycka tacksamhet. Hon har också fått tillfälle att skriva ett antal blogginlägg om diverse spörsmål ur den positiva psykologins synvinkel. Det är med denna bakgrund Katarina nu även kan titulera sig författare. Och hon är inte vilken författare som helst. Katarina har nämligen tillsammans med Sara producerat den första bok inom sfären positiv psykologi som är skriven av svenska skribenter på svenska. Det är också just den boken som ligger till grund för denna intervju.
Intervjun kom bland annat att mynna ut i processbeskrivning från bokidé till tryckfärdigt material. Samtalet kom också att handla om Katarinas väg in i denna psykologiska genre, hennes nya del- och heltidsprojekt samt hur hon tänker sig att den positiva psykologin kan komma att få och ges plats inom till exempel politiken.
Varför en bok om positiv psykologi?
Jag är så trött på den här amerikanska smörjan, säger Katarina med ett stort skratt och fortsätter sedan: Nej, men jag tycker att positiv psykologi har mycket vettiga poänger att bidra med som många ska ta del av. Men idag görs det på ett sätt som inte alltid tjänar positiv psykologi som forskningsområde.
Katarina drar en historisk tillbakablick om hur den positiva psykologin, enligt hennes förmenande, har växt fram och hur den tillslut har fått sin plats i den svenska bokhandeln, ofta i form av självhjälpsböcker. Hon beskriver också vad detta, ur hennes synvinkel, kan innebära för oss som konsumerar denna litteratur.
Det handlar om att man inom positiv psykologi ganska snabbt fann resultat i laboratorier. Man hittade samband och alla blev väldigt förtjusta. Det gavs då mer forskningsbidrag men man visste egentligen inte riktigt vad det var som gjorde att man fick fram den här effekten. Det har sedan dess inte skett så mycket backning av bandet, att man gått tillbaka till grundforskningen så att man förstår hur och vad det var som egentligen hände. Istället har man ganska snabbt slängt ihop interventioner… nu överdriver jag lite men… för att se vad man kan göra av sådana här spännande resultat. Sen har de här resultaten kommunicerats ut till media på ett förenklat sätt och så har de fått spridning och sen har det skrivits böcker väldigt snabbt, lite för tidigt kanske… där man har ja, polariserat den här väldigt unga forskningen.
Det är ett fåtal böcker som har kommit till Sverige och översatts till svenska. Det finns absolut bra böcker av de som getts ut i Sverige men…
Vill du nämna några av dem?
Ja, jag skulle säga Sonja Lyubomirsky som skrivit Lyckans verktyg. Den är den mer ”nyktra” av de här böckerna. Annars skrivs de ofta på ett amerikanskt manér som är rätt i sin hemkontext men som jag som svensk mottagare inte har känt stämmer överens med mig. Böckerna har förhållit sig till den här frågan om välbefinnande och lycka lite… platt.
Med platt menar du?
Att lycka och mående kan beskrivas för ensidigt. Det finns en forskare som vill introducera ett alternativ, en existentiell positiv psykologi där man inom ramen för positiv psykologi vill emfasera att livet är dynamiskt och föränderligt samt innehåller svåra såväl som och trevliga stunder. Detta perspektiv tilltalar mig mer personligen och jag tror att många människor, inklusive mig själv, längtar efter mer nyanserad litteratur om lycka och välbefinnande.
Konceptet evig lycka existerar inte. Finns inte. Så den illusionen vill vi inte ge. Det handlar om något mycket mer ödmjukt, något mer närmre dig själv och din egen vardag.
Katarina förklarar vidare att det är viktigt att man försöker hålla båda perspektiven lite mer levande och genomgående och inte bara klara av det i ett förord genom att skriva: ”Vi har förut studerat ohälsa och dysfunktion och nu ska vi studera funktion”. Hon utvecklar sitt resonemang: Det tycker jag känns mer sympatiskt, att jag kan se hela konceptet. Jag kan då se det fina med positiv psykologi och vad den har att säga med ett mer öppet hjärta. Jag känner då igen mig mer i det man pratar om. Därför har vi försökt skriva den här boken som kommer från det perspektivet. Det ska vara lite lättare att känna sig bekräftad som människa i all sin ofullkomlighet på något sätt.
Nu har du ju beskrivit hur den här boken skiljer sig från andra böcker inom det här området. Men du refererar också till ”vi” när du pratar om boken. Du har ju skrivit den här boken tillsammans med en journalist vid namn Sara Hammarkrantz. Hur kom ni i kontakt med varandra?
Vi gick en meditationskurs tillsammans och under kursen skulle man vara tyst under hela veckan så vi hade inte pratat eller kunnat lära känna varandra. Så sista dagen när vi skulle säga hejdå till varandra så märkte vi att jag hade skrivit någon artikel för henne när hon tidigare jobbade som tidningsredaktör. Så vi blev rätt så förvånade att vi ändå hade rört oss och arbetat lite inom samma cirklar… och sen började vi prata lite om positiv psykologi och jag sade att det var mitt huvudområde och hon sade: ”Åh, jag har gått en kurs i positiv psykologi i London på universitetet”. Det visade sig att vi hade mycket gemensamma intressen. Så vi kände inte varandra alls när vi startade det här projektet. Det var verkligen på vinst och förlust det här samarbetet. Men vi hade en bra känsla för varandra.
Hur kom det sig då att det kom på tal om att skriva en bok tillsammans?
Jo, hon sade att när hon hade gått den där kursen i England och kom tillbaka till Sverige så berättade hon att hennes först tanke var ”Jag ska skriva den första boken om positiv psykologi på svenska” och då sade jag ”Men det är ju jag som ska göra det!”. Vi skrattar gott och Katarina fortsätter: Då hade jag redan inlett diskussioner med Natur & Kultur om att skriva en positiv psykologi- bok. Och så visade det sig att Sara var frilansande redaktör på Natur & Kultur så det kändes ju givet att vi kunde slå oss ihop, att vi kunde göra något ännu bättre tillsammans.
Häftigt sammanträffande!
Ja, det var lite slumpartat.
Katarina berättar vidare hur samarbetet dem sinsemellan fortsatte att utvecklas; Sara kände att hon saknade faktakunskaper men innehade intresset för att genomföra projektet. Samtidigt kände Katarina att hon saknade det hantverksmässiga författaregenskaperna som att kunna bygga upp en historia, skapa intresse och så vidare.
Skulle du kunna försöka beskriva processen från idé till boksläppet som blir nu till hösten? Svårigheter, milstolpar, vad som helst.
Katarina funderar en stund och säger sen: Jag börjar tänka igen på det här om vad vår bok innehåller som andra böcker inte gör. Jag vill bara förtydliga att vi verkligen har försökt att lägga ett vardagsnära perspektiv så att det inte handlar om såhär ”Byt jobb, skilj dig, tjäna mer pengar” utan mer fokus på små saker som en ny vana, hur du bemöter din partner eller vikten av att röra på sig mer i vardagen.
Beskrivningen av arbetsprocessen med att skriva bok återupptas: Det är… verkligen något som mals fram på något vis. Vi hade lite olika idéer till en början om vilken vinkel vi ville ha men vi var ganska överrens om vilka värderingar vi ville skulle genomsyra boken. Tillexempel det här vardagsnära och att inte avfärda lyckofrågan som ”här har du de tio stegen – följ dem så blir du lycklig”. Istället vill vi erkänna och tillskriva strävan efter att må bättre som att det här är ju faktiskt knepigt. Det är jättesvårt och komplext, tar tid och är ansträngande. Det går inte heller att bli evigt lycklig, det finns ingen hemlig formel. Att det är fram och tillbaka hela tiden och att man egentligen inte ska förvänta sig något annat. Det i sig är en viktig del av lyckan skulle jag säga – att acceptera att vi inte kan bli evigt lyckliga. Att släppa taget om illusionen och att ta steg mot att livet och måendet är i ständig förändring. Annars vore det inte liv.
Det är också något som utmärker skillnaden mellan vår bok och andra böcker inom ämnet. På första sidan av vår bok skriver vi tydligt att ”följer du de här råden, följer du dem till punkt och pricka, då kommer allt att ordna sig. Då kommer du må jättebra. Inte. Det går inte. Hur väl du följer de här råden vareviga dag, så kommer du inte att bli evigt lycklig. Konceptet evig lycka existerar inte. Finns inte. Så den illusionen vill vi inte ge. Det handlar om något mycket mer ödmjukt, något mer närmre dig själv och din egen vardag.
Istället vill vi erkänna och tillskriva strävan efter att må bättre som att det här är ju faktiskt knepigt. Det är jättesvårt och komplext, tar tid och är ansträngande. Det går inte heller att bli evigt lycklig, det finns ingen hemlig formel.
I starten av processen lades mycket fokus på att få fram rätt ton; lyfta fram på vilket sätt vi skiljer oss och vad vi kan tillföra som inte andra redan har skrivit om?
Så det tog ni en diskussion om i början?
Mm. Men ja, det är ett enormt arbete. Det är lite svårt att sätta ord på egentligen. Men ganska snabbt bestämde vi oss för att göra det vi är bra på, så jag stod för mycket research och Sara stod för mycket skrivande. Men sen har vi ju självklart läst varandras grejer och hjälpt till inom varandras områden. Och diskuterat enormt mycket. Stött och blött varenda kapitel, områden och vad det är vi egentligen menar: Förstår vi det här? Vad betyder det för oss?
Det har varit mycket diskussioner och tidsplaner för att ens motivera sig själv att ta sig an det här berget av text. Så där har det ju varit jättebra att vi både har ganska lätt för struktur och disciplin ändå. Vi har också försökt efterleva det vi skriver om i boken. Så vi började med att åka ut på landet, badade, yogade, fikade och så vidare, samtidigt som vi jobbade med boken. Vi har verkligen försökt att ta till knep för att få flow, få bort distraktioner med mera. Tillexempel har vi haft Facebookförbud. Vi har haft restriktioner där vi bara har fått vara inne på Facebook en stund på förmiddag, lunch och kväll.
Så ni har använt er av tekniker för att förhindra prokrastinering?
Ja, lite så. Och vi har varit i Italien en vecka för att motivera oss. Det var så roligt och vi skrev om njutning. Lite klyschigt kanske, skrattar Katarina. Men det blev bra. Vi åt god mat, tittade ut genom fönstren från vår italienska lägenhet och såg ut över kullarna.
Ni har arbetat ”by the book” så att säga?
Ja, och sen… det har varit skriva, skriva om, läsa, diskutera, läsa forskningsartiklar, pratat med folk på området.
Vilka menar du då att ni har pratat med?
Vänner, kollegor… Visat upp texter, fått feedback på texter för att förändra. Och vid osäkerhet gått tillbaka och fundera på vad det är vi egentligen vill säga. Vad är det vi vill att läsaren ska ha med sig från den här boken?
Alla har vi våra svårigheter som man brottas med och jag vill att den här boken ska förmedla erkännande av det. Men också såklart hopp om att du inte är ett offer för omständigheter.
Och vad har det varit ni vill att läsaren ska få med sig?
Ja, det ska ju vara… som att man har känt igen sig, att man känner sig sedd på något vis… i hur knepigt det kan vara att leva sitt eget liv. Alla har vi våra svårigheter som man brottas med och jag vill att den här boken ska förmedla erkännande av det. Men också såklart hopp om att du inte är ett offer för omständigheter. Det finns jättemycket saker du kan testa och pröva och experimentera med för att se om det blir bättre.
Så vem är läsaren av er bok? Vilken är målgruppen?
Vi räknar med att den största målgruppen nog är kvinnor mellan 25 till 60 år. Men boken är ju skriven så att vem som helst ska kunna läsa den med behållning, vare sig man jobbar som psykolog eller inte.
Nu blir jag intresserad av varför ni föreställer er att era läsare kommer vara kvinnor mellan 25-60 år. Hur tänker ni där?
Det är väldigt krasst utifrån vilka det är som köper böcker om personlig utveckling… men boken är inte skriven med kvinnor i åtanke på något sätt. Den är skriven utifrån att vara en bred bok som så många som möjligt ska kunna känna igen sig i eller känna sig berörd av.
Har ni låtit någon man läsa boken och de här exemplen du syftar till? Vilka synpunkter har i så fall framförts?
Ja, men mer som allmänläsare. Och jag har inte hört att någon känt sig förbisedd. Katarina knyter an frågan till val av bokomslag: När vi satt med omslagsfrågan hade vi fått mycket omslagsförslag med blommor på. Då kommer funderingar som ”Jaha, vem tilltalas av det här?”. ”Vill vi ha det såhär?”, ”Vad vill vi förmedla?”.
Blommor ligger ju i och för sig nära begreppet ”flourishing”* inom positiv psykologi.
Ja, det är ju en fin symbol. Så egentligen tror jag att vi var rätt glada med det förslaget. Men åter igen ställer vi oss frågan om det också är representativt för män?
Där frågade jag faktiskt en manlig kollega angående omslagsförslagen och han sade: ”Nej, men det här köper man ju lätt. Det är inga problem”. Så visade jag omslagsförslagen för min pappa som är snart 60 år och han sade: ”Nja, det här var väl lite flummigt. Nja, blommor… jag vet inte.” Så det är säkert något av en generationsfråga.
Är det någonting du förvånades över under processen?
Ja, att det gick, säger Katarina med ett skratt. Jo, men man har lagt ner så mycket tid på det här och så tänker man ”Men är det här möjligt? Kommer det här verkligen bli en riktig bok?”. Och det är en riktig bok! Det hände, det gick vägen. Men under processen har det också varit ett så otroligt gott samarbete mellan mig och Sara där min roll har varit att samla in mycket fakta, läsa in mig jättemycket på ett område och valt ut det jag tycker verkar vara vettig forskning och skrivit det… vi har kallat det för ”barkbitar”, att jag skriver väldigt kort och kondenserat som små barkbitar. När jag sen har skickat över det till Sara, har hon gjort det till prinsesstårtor som är väldigt gräddiga och härliga, beskriver Katarina med ett gott leende och fortsätter: Jag skriver ut en barkbit och får tillbaka en härlig prinsesstårta, där jag ändå ser spår av min barkbit. ”Det här gick ju! Och hon har ju förstått det jag ville förklara och nu får jag tillbaka det jag ville ha sagt fast i ännu bättre ord.” Det har varit väldigt berörande men man har också blivit hög av det, ler Katarina.
Så det har ni också praktiserat; det att bli höga?
Ja, precis. Verkligen. Och vi har varit bra på att fira också. Vi har druckit champagne och firat olika milstolpar.
Har ni skrivit kapitel för kapitel eller hur har det gått till?
Nej, vi började skriva boken baklänges. Vi ville vänta med inledningskapitlet innan vi visste hur boken blev. Jag är jätteglad att vi gjorde det. Vi väntade också med att skriva det allra sista kapitlet. Så det sista och det första skrev vi på slutet och sen fördelade vi de andra kapitlen. För då har man ju hittat sitt språk och sin identitet, vad är det vi vill?
Hur ser kapitlen ut? Berör ni människors vardag eller hur är det uppbyggt?
De sju första kapitlen handlar om känslor egentligen… och lycka eller välmående. Vad är det för något? Kan man mäta lycka? Vi har skrivit om lite kontroverser som funnits inom forskarvärlden. Där vi någonstans bottnar i att det vi gör i vardagen är det vi med fördel kan påverka.
Författarna har även försökt hålla ett inlärningsteoretiskt perspektiv i de skeenden som beskrivs i boken. Det finns exempelvis övningar i boken som bygger på just inlärningsteori med utgångspunkt i att det vi gör, dvs. våra beteenden är av störta vikt för att tillexempel öka vårt välbefinnande. Från kapitel åtta får läsaren ta del av olika praktiska övningar som läsaren kan testa i sin vardag.
Hur kan de här övningarna se ut rent beteendemässigt?
Kapitlen har olika teman; njutning, optimism, flow, medkänsla och så vidare. Det är som att man först får en överblick över varje område, t.ex. vad är positivt tänkande? Vad kännetecknar optimister? Hur hanterar de saker i livet?
Vid slutet av varje kapitel finns alltid en övning som har forskningsstöd bakom sig. Vi skriver exempelvis: ”I en studie fick den här typen av övning det här utfallet”. Då kan man testa och göra samma sak och se vad som händer för en själv. Det är ett litet nedslag i kapiteltemat helt enkelt.
Boken avslutas med ett kapitel om beteendeförändring. I kapitlet får läsaren tips på vägen för hur man kan gå tillväga för att etablera en ny vana – något Katarina menar är minst sagt utmanande.
Nu går vi ifrån boken lite. Vad fick dig att intressera dig för positiv psykologi? Varför är det ditt huvudämne?
Jag kom in på det på ett bananskal. Jag hade precis börjat på ett nytt jobb, på Psykologifabriken. Och det första uppdraget där de behövde extra muskelkraft var ett uppdrag som handlade om positiv psykologi. Sen blev det uppdraget större än vad vi hade tänkt och de behövde någon som blev mer insatt i området. Efter att det första uppdraget var avklarat så kändes det som att jag bara av farten hade blivit inläst och var den som kunde mest om det här området. Och vi tyckte att det var ett spännande område, ett nytt fält som bara kommer växa. Så då blev jag tillfrågad om jag ville ansvara mer och förvalta det här, utveckla det. Och så tyckte jag att det var väldigt spännande det jag hade läst. Just att man tar tillvara på det goda i livet, styrkor. Vad som gör livet värt att stiga upp tidigt på morgonen. Jag kunde känna igen mig själv mycket och det kändes relevant, aktuellt och lätt att relatera till. Det här är frågor jag tror på. Sen dess har det bara fortsatt. En viktig drivkraft för mig, att det inte bara var roligt i ett år utan faktiskt bara fortsatt att fördjupa mig i det här… är när man är ute på företag eller organisationer och håller i kurser där folk får testa på olika övningar och får fundera kring, reflektera kring de här frågorna så… har det en väldigt fin effekt på något vis. Det blir väldigt fina möten och jag känner att… det känns som meningsfulla saker att diskutera kring. Det blir väldigt förstärkande för mig.
Mycket forskning idag bygger ju på relationsstudier, inte på longitudinella eller experimentella studier och forskningen är ofta baserad på en västerländsk population.
Vad ser du för potential med positiv psykologi? Vad ser du för områden, förutom för den lilla människan?
Jag tycker definitivt att det finns ett politiskt tillämpningsområde som just nu är mer realiserat i andra länder än i Sverige. Men det finns många länder som lobbar för det. I England och Frankrike så har man tagit till sig en del positiv psykologi i hur man planerar åtgärder på nationell nivå. I Sverige är det framförallt Miljöpartiet som är intresserade av det här fältet.
Katarina diskuterar vidare kring ett eventuellt samröre mellan positiv psykologi och satsningar på nationell hälsa.
Jag tycker att positiv psykologi hjälper en att göra informerade val. Idag gör vi mycket val baserade på godtyckliga marknadskrafter och kortsiktiga kickar eller kortsiktiga belöningar. Det är väl inget fel med det men det tenderar ju att skapa ackumulerad tomhet på något vis, på lång sikt. Jag kan tycka att positiv psykologi ger ett mer förankrat och mer informerat val till konsumenten eller till samhällsmedborgare, i hur jag kan agera för att skapa ett mer meningsfullt liv. Det tycker jag är något som man skulle kunna ge till fler beslutsfattare och politiker för att kunna tänka kring nationell hälsa. Jag tycker det är jättebra att man ser på mer övergripande saker som vikten av motion, sömnråd osv. som är viktiga saker för hälsan. Jag tänker att det riktar sig till den människan som fungerar hyfsat bra. Det är som att ge hela Sverige en tandborste. Som att man borstar tänderna istället för att gå tilltandläkaren när man fått hål. Det handlar om hur man kan ha ett mer preventivt fokus inom flera olika sektorer, som hur vi utformar skola, företagshälsovård, äldrevård. Jag tror att positiv psykologi har något att tillföra där.
Sen önskar jag att man kan spola fram tiden. Att det kan gå tio år och se vad det finns för forskning då att luta sig mot. För även om det redan finns en hel del så behövs det definitivt mer. Mycket forskning idag bygger ju på relationsstudier, inte på longitudinella eller experimentella studier och forskningen är ofta baserad på en västerländsk population. Så det finns jättemycket kvar att göra. Men jag tänker ändå att man kan fundera kring det som redan finns och hur man ska kunna tillämpa det i större skala.
Blir det en bok till?
Jag har redan fått den frågan minst tre, fyra gånger av välmenande vänner, skrattar Katarina. Det blir tyst en kort stund innan hon säger: Nej. Nu känner jag mig väldigt bokmätt. Men jag vet att jag säkert absolut kommer vilja, det tror jag definitivt. Jag tänker nog att det ska få lägga sig lite först, den här första upplevelsen. Men säkert. Jag är inte jättesugen på att starta igång ett nytt bokprojekt imorgon men det har övergripande varit en fantastisk erfarenhet som jag gärna gör igen på sikt.
Du fick inte några nya idéer under den här bokskrivarprocessen?
Jo, faktiskt. Jag har fått en del sådana idéer. Man märker ju vissa mönster i litteraturen och det väcker ju nya tankar hos en själv… ”varför nämner så många den här faktorn utan att vidareutveckla den mer”, exempelvis.
Vad händer för dig härnäst?
Jag kommer söka en klinisk PTP* på halvtid. Jag är numera också medgrundare till Habitud – ett företag som vill hjälpa individer och organisationer att skapa vanor i linje med sina värderingar. På Habitud jobbar vi med utgångspunkt i OBM* psykologi och committed action utifrån ACT, och det kommer jag fortsätta med under hösten.
Vad har de andra i Habitud för bakgrund?
Habitud består av organisationspsykologer samt en masterstudent på Handelshögskolan. Så vi arbetar i gränslandet mellan psykologi och ekonomi.
Vad spännande. Det måste vi få höra mer om!
Ja, vi ska lansera i höst och betatestar sajten habitud.se ända till oktober.
Vilka riktar ni er till genom det nya företaget?
Ja, det är som att vi har två spår. Vi vill nästan ha ett bibliotek för hela Sverige genom att ha en sajt där man kan gå in och få tips på psykologiskt hälsosamma vanor som man kan göra i sin vardag; väldigt enkla, små saker inom olika områden. Om det är något du är intresserad av eller vill lära dig mer av såsom hur du kan agera mer långsiktigt hållbart för ditt eget välbefinnande eller för någon annans välmående. Sen har vi också då en del som riktar sig till företag genom att förmedla kunskapen om hur man får igång nya vanor som fungerar bra för oss själva men också för de runt omkring oss.
Spännande!
En avslutande fråga: Vem skulle du vilja se bli intervjuad näst efter dig?
Mikael Dahlén – en smart och spännande person som håller till på Handelshögskolan där han bland annat forskar kring ”goda” känslor. Han har tidigare skrivit bok om massmördare och skriver alltså nu en bok om dess motvikt får man väl säga. Mikael är visserligen inte psykolog men hans forskning berör psykologiska angelägenheter. Katarina funderar vidare och plötsligt väller det fram namn på potentiella intervjuobjekt. Detta lämnar stora förhoppningar om att flera intressanta intervjuer kan komma att genomföras framöver!
Notis: Företaget Habitud (Habitud.se) har nyligen invigt sitt nya kontor i Stockholms innerstad och boken ”Lycka på fullt allvar” går i tryck i augusti. Bokens preliminära utgivningsdatum är 2014-10-13 men den kan redan nu bevakas på http://www.adlibris.com/se/bok/lycka-pa-fullt-allvar-9789127136700.
Begreppsförståelsebeskrivning:
*Om begreppet Flourishing: http://en.wikipedia.org/wiki/Flourishing#Flourishing
*PTP står för Praktisk tjänstgöring för psykologer och är en ettårig handledd psykologtjänst som genomförs efter avlagd psykologexamen och leder till psykologlegitimation i enlighet med socialstyrelsens riktlinjer. Se: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-10-34/
Hänvisning och vidare inspiration:
Lyubomirsky, S. (2009). Lyckans verktyg : en vetenskaplig guide till lycka. Stockholm: Natur & Kultur.
