Publicerades

Alireza Hosseini har intervjuat Carl-Johan Olsson, som är docent i neurovetenskap vid Umeås Universitet. Han är verksam inom många olika projekt både inom och utanför Sverige.

 

Vill du berätta lite om din bakgrund och vad du jobbar med?

Jag började som medicinstudent för att läsa till läkare och blev under utbildningen intresserad av neurovetenskap. Jag valde att studera fristående kurser inom psykologi för att komma i kontakt med den kognitiva neurovetenskap som ledde mig fram till en masteruppsats som jag skrev för Lars Nyberg, professor och hjärnforskare här på Umeå Universitet. Detta ledde sedan till forskarutbildning och eftersom jag hade min bakgrund inom medicin blev jag doktorand i fysiologi. År 2008 disputerade jag i fysiologi på en avhandling som undersökte hjärnans motoriska nätverk och vad som händer i hjärnan vid motorisk träning i jämförelse med visualiseringsträning. 2012 blev jag sedan docent i neurovetenskap. Neurovetenskap är ofta en blandning mellan psykologi och fysiologi eftersom man gärna undersöker fysiologiska mekanismer på kognition, minne och olika beteenden. Man kan säga att jag har haft en forskningsförbredande bakgrund och mitt fokus ligger numera inom kognitiv neurovetenskap. Jag är nöjd och tycker att det har fungerat ganska bra för mig att ha en sådan bakgrund eftersom kognitiv neurovetenskap håller sig över de båda disciplinerna (psykologi och fysiologi).

Idag är jag involverad i 8-10st projekt. En del har jag huvudansvar för och en del har jag en liten mindre roll i, men i princip berör de flesta projekt någon form utav intervention.

UFBI (Umeå centrum för Funktionell Hjärnavbildning) där vi sitter nu är ett samlingsnamn på en centrumbildning där man med hjälp av olika hjärnavbildningsmetoder samlas för att bedriva den typen av forskning där man kartlägger hjärnans funktion. Vi använder framförallt MRI baserade metoder som funktionell magnetkamera undersökning men även PET avbildning där man injicerar ett radioaktivt spårämne som följer en viss typ av neurotransmittor för att se hur det ser ut i hjärnan. Vi väljer metod beroende på forskningsfråga, men majoriteten av studierna använder FMRI (Funktionell magnetkamera undersökning). FMRI är en tacksam metod för att man kan på ett hyfsat enkelt sätt kan studera hjärnans blodflödesförändringar som är kopplad till hjärnans aktivitet och funktion. UFBI grundades år 2001 och jag kom i kontakt med det här redan som doktorand eftersom den som är chef på UFBI är Lars Nyberg som var min huvudhandledare. Efter disputationen fortsatte jag att arbeta som självständig forskare inom UFBI. Mitt ansvarsområde inom UFBI är interventioner, framförallt fysiskt aktivitet och hjärnans plasticitet, men det kan även vara psykologiska interventioner eller diet och förändring av livsstil. Vi ställer frågor som Hur förändras hjärnans funktion och struktur när vi gör den här livsstilsförändringen/interventionen? Så detta är ett jätte spännande fält som blir väldigt nära kopplat till hjärnans plasticitet när vi studerar effekter av interventioner.

Min anställning är på centrum för befolkningsstudier som är en centrumbildning som studerar åldrandet, eller kanske snarare livsspannet, inom CBS finns det ett forskningsprogram som heter ALC (Ageing and Living Conditions Program) där vi studerar faktorer för framgångsrikt åldrande men även faktorer som kan fördröja starten av demens. Forskningen om åldrandet är en utav Umeås starka forskningsmiljöer och det är ett fantastiskt ställe att få jobba på. ALC är oberoende av forskningsämne så länge man har en forskningsfråga som berör åldrandet kan man tillhöra ALC. Detta innebär att inom ALC får man chansen att diskutera med folk som har bakgrund i bland annat ekonomi, historia, psykologi med mera, och vi är alla samlade under samma organisation vilket är väldigt inspirerande och trevligt.

 

Din senaste forskning som du jobbar med, skulle du kunna berätta lite mer om den?

Ett projekt som just startat kallar vi vardagsmotionsprojektet. Forskningsledare för projektet är Tommy Olsson, professor här på medicinkliniken. Idag får vi en allt mer ökad äldre befolkning, men vi åldras inte alltid så bra, vi har till exempel en tendens att bli mer överviktiga. Detta har man kopplat ihop med att folk är generellt mer stillasittande. Även om man tränar på eftermiddagarna kan man inte kompensera för att vi är stillasittande hela dagen. För det här projektet sökte vi företag, där man har väldigt stora andel stillastitande individer som jobbar. Det vi frågade oss var, vad skulle hända om man istället för att sitta ner och arbeta står upp och går på ett gåband samtidigt som man arbetar? Vi började med en basmätning av de här individerna, vi mäter en massa kognitiva funktioner, hjärnans funktion med fMRI, även strukturell MR på hur hjärnan ser ut och sedan en medicinsk undersökning med blodprover etc. Sedan lottas individerna in i en kontrollgrupp som får fortsätta som vanligt eller i en aktiv grupp som får de här gå-banden under ett års tid då vi sedan utvärderar eventuella effekter dels på metabola variabler men även hjärnans funktion och kognitiv prestation.

Ålderspannet 65-75 är också väldigt intressant för att man har sett att vid ungefär 65 år ser man en ganska tydlig dipp i kognitiva funktioner. I ett projekt, frågade vi ifall en ökning i fysisk aktivitet skulle förbättra kognitiva funktionerna? Detta har man har sett i andra studier. I detta projekt, som vi kallar PHIBRA (Physical Influences on BRain in Aging) kommer vi att mäta hjärnans funktion både med FMRI och PET-kamera då vi intresserade av att undersöka dopaminsystemet. Vi är även nyfikna på om vi kan hitta några faktorer som är speciellt viktiga för att förbättra och på så vis öka effekten? Det som är väldigt spännande är att försöka hitta variablerna som man faktiskt kan förändra. Fysisk aktivitet och diet eller öka vardagsmotionen är ju någonting som alla kan förändra, så får man en positiv förbättring på detta så är det fantastiskt. I Phibra kommer vi även att utvärdera olika hjärnstrukturers storlek, till exempel hippocampus. Att hippocampus storlek verkar öka av fysisk träning har man sett i en amerikansk studie från 2011, men vi behöver belysa detta ytterligare för att förstå hur konditionsträning påverkar hjärnan. Just hippocampus är extra intressant eftersom det är i den strukturen som man tidigt ser åldersrelaterade förtviningar, samt att en krympning av hippocampus kan vara ett tidigt tecken på en begynnande demens. Frågan är om man med fysisk aktivitet kan fördröja starten på de åldersrelaterade försämringarna som vi ser utav hjärnan. Men det är mycket jobb kvar innan man kan generalisera. Till exempel har fysiskt aktivitet på recept ökat väldigt mycket, istället för att ge medicin ger man fysiskt aktivitet. Det man måste tänka på är att fysisk aktivitet kanske inte hjälper alla, är man halvbra tränad så kanske man inte får ut full effekt av att träna mer, därför är det viktigt att göra många studier för att kunna generalisera och kunna ge rekommendationer.

 

”Hjärnan är otroligt dynamiskt, den går att förändra och det tycker jag är väldigt spännande”

”Hjärnan är otroligt dynamiskt, den går att förändra och det tycker jag är väldigt spännande”

Hur kommer det sig att du blev intresserad av att forska om hjärnan?

Jag tycker att det är viktigt att forska om hjärnan för att den går att förändra. Om man har en åldersrelaterad försämring av hjärnfunktion kan man faktiskt förändra det på grund av att hjärnan är så otroligt dynamiskt, det tycker jag är väldigt spännande och därför tycker jag att det är viktigt att forska om hjärnan. Det viktiga är att förstå den här förändringen, om man kan hitta faktorerna och bena ut dem kan vi rekommendera en ändring. Till exempel kan vi rekommendera någon att ändra sin kost, träna mer, tänka på vardagsfunktionen eller lösa korsord. Det finns massor av olika saker som kan förändra hjärnans funktion och för mig är detta jätte viktigt. Vi ser alltmer faktiskt en ökad risk mot demens, kan vi fördröja starten av demens har vi vunnit väldigt mycket. Det kostar ju väldigt mycket för samhället att vårda personer med demens och kan vi hitta faktorer kan vi hjälpa den äldre befolkningen att åldras framgångsrikt.

 

Vem/vilka har du som förebild inom forskningen och varför?

Jag har två stora förebilder, en är Lars Nyberg som var min huvudhandledare här på Umeå universitet. Han har en så opretentiöst syn på forskning och är så genuint intresserad av data vilket har inspirerad mig väldigt mycket. Själv tycker jag det är otroligt roligt att titta på data, vrida och vända på det och göra det så öppenhjärtligt och prestigelöst som Lars gör. Att ha ett sådant öppet förhållningssätt för data, nyfikenhet är helt fantastiskt. Den andra förebilden är Bosse Molander, som är professor emeritus på psykologiska institutionen. Han har en kritisk inställning till att allt data som man ser. Att kunna diskutera med honom gör att man får en mer kritiskt syn på det man själv har gjort. Man ska ju vara kritiskt vilket vi prata om hela tiden i olika utbildningar, forskarutbildningar osv. Han är expert på att verkligen på ett snyggt sätt såga det man har gjort. Han rekommenderade mig att söka forskarutbildningen och är en utav de största anledningarna att jag håller på med forskning.

 

Tror du att neuropsykologin kommer ha alltmer ha betydelse när det gäller psykologiforskningen?

Neuropsykologin är otroligt viktigt, man får aldrig glömma bort den kognitiva testningen när man håller på med hjärnforskning. Det är så lätt att man blir förförd av hjärnavbildning när man ser bilderna på hjärnan för att det är ju så häftigt, spännande och kul. Det är här Bosse Molander kommer in och ställer frågor som, Vad är det du visar i egentligen? Du visar att du har förändrat den här hjärnaktiviteteten, men har du en förändring av beteende också? För det kanske är där det har betydelse för individen. Om hjärnan har förändrats och du inte har någon effekt på den kognitiva funktionen vad skulle man då med förändringen till? Jag är glad att jag studerade psykologi och har fått en god bas för att genomföra olika kognitiva tester, har man bra kognitiva data då finns det underlag för att få bra hjärnavbildningsdata. Men bara för att man har bra hjärnavbildningsdata så behöver det inte betyda någonting inom kognitionen. Neuropsykologin har alltid haft en otrolig stor roll och så kommer det att fortsätta, den får man aldrig tappa. Jag lägger minst lika stor vikt i alla projekt, både på de kognitiva testerna som på hjärnavbildningen.

 

Vad skulle du ge för tips till framtida psykologstudenter som är intresserad av att forska om hjärnan?

Om man kommer från psykologi så skulle mitt tips vara att försöka att läsa kurser inom fysiologi under utbildningens gång, kommer man från fysiologi skulle det vara bra att läsa mer psykologi. Det är jätte viktigt att förstå sig på båda delarna.

 

Tack Carl-Johan för att du tog dig tiden och ställde upp på denna intervju!