Publicerades

Kognitiva beteendeterapier (KBT) är en uppsättning behandlingar utifrån ett brett teoribygge. Jag tänkte att det vore intressant att dyka något djupare inom en av dessa behandlingar, nämligen Schematerapin. Poul Perris, tidigare frontman i The Facer (se musikvideon på Youtube), numera rektor vid Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, är antagligen den person som bäst kan svara på frågor kring KBT, Schematerapi och pågående forskning på området. I intervjun kan du bl a läsa om intressanta tankar kring Schematerapins bidrag till den kognitiva beteendeterapin.

 

Hej Poul!

Först, berätta hur det kommer sig att du fördjupat dig inom Schematerapin?

När jag utbildat mig färdigt till läkare och även påbörjat min bana som psykoterapeut kom jag att erbjudas möjligheten att tillträda som rektor vid Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi. Eftersom jag vid den tiden bodde med min fru och våra två barn i Örebro blev vi tvungna att flytta till Stockholm där institutet är beläget. I samband med tillträdet som rektor vid institutet hade jag under en tid följt utveckling inom Schematerapin på nära håll då jag bland annat utbildat mig i schematerapi hos Jeffrey Young i New York. Schematerapiforskning som låg i pipeline att publiceras indikerade att modellen var effektiv vid behandling personlighetsrelaterade störningar, i synnerhet för gruppen med s.k. Borderlinestörning. Under KBT paraplyet fanns redan Dialektisk Beteendeterapi (DBT) som ett viktigt och värdefullt alternativ, men i övrigt var KBT utbudet för dessa diagnosgrupper tämligen skralt.PoulPerris

Institutet på Sabbatsberg har allt sedan starten 1986 haft sitt fokus på att utbilda terapeuter till att kunna behandla långdragna psykiska problem, däribland personlighetsrelaterade störningar. Som ny ansvarig för institutets legitimationsgrundande psykoterapi utbildning initierade jag därför ett samarbete med Jeffrey Young i syfte att på allvar profilera institutet mot Schematerapi, främst eftersom den kliniska forskningen såg lovande ut.

På ett personligt plan har Schematerapin varit ett bra sätt att själv få rätsida med många av mina egna känslor, ageranden och relationer i stort och smått.

 

I dina arbeten och uppdrag har du en god inblick i det senaste som händer inom Schematerapin. Kan du berätta något om forskningsprojekt som just nu pågår?

2006 startade jag tillsammans med Jeffrey Young och några kollegor en internationell förening för Schematerapi (International Society of Schema Therapy, ISST). Föreningen är idag en sammanslutning aktiva medlemmar världen över som gemensamt verkar för att främja utbildning och forskning i schematerapi. Besöker man föreningens hemsida, www.isst-online.com  kan man klicka under ikonen ”ST-Publications” och därigenom få tillgång till flertalet abstracts över schematerapirelaterad forskning. Några spännande pågående kliniska projekt är bland annat en multi-centre RCT i schematerapi för gruppbehandling av klienter med Borderlinestörning. Studien involverar totalt 7 länder i Europa och USA och omfattas av ca 450 patienter.

Runt om i världen sker även forskning på de olika skattningsinstrument som utvecklats runt schematerapins grundkoncept. Tillsammans med Jeffrey Young och några kollegor har vi bland annat nyligen utformat formulär för att identifiera ”adaptiva scheman” dvs. livsteman som är ändamålsenliga och eftersträvansvärda att hjälpa våra klienter att utveckla i syfte att öka motståndskraft för psykisk ohälsa. Dessa formulär håller vi i nuläget på att pröva ut. I övrigt är institutet involverad i olika samverkansprojekt med ett par öppenvårdsmottagningar inom Stockholmspsykiatrin där man nu vill implementera schemamodellen som behandlingsalternativ för olika klientgrupper. Därtill är jag själv involverad i ett projekt där vi använder schemamodellen i parterapi vilket är spännande eftersom det i första hand inte handlar om att behandla psykiatriska tillstånd.

”att ställa öppna frågor leder klienten till insikter som i sin tur medför att klienten på egen hand kan göra ändamålsenliga beteendeförändringar”

 

Vad är din uppfattning om Schematerapins bidrag till kognitiv beteendeterapi (KBT)? Är det någon särskild komponent som Schematerapi förstärker och bidrar med?

Det är en spännande fråga. KBT är ju som bekant inte en teknik eller en metod utan ett samlingsbegrepp för olika modeller med vissa gemensamma nämnare, däribland att de utgår från informationsprocess teori och inlärningspsykologi. Därtill kan man kanske generellt påstå att KBT i en mer traditionell bemärkelse i sin kliniska ansats utgår från grundantagandet att människan är självständig. Något som i praktiken medför att många KBT modeller kan ses som hjälp till självhjälp, dvs. att terapeuten hjälper klienten att hjälpa sig själv. Ett konkret exempel på detta är det sokratiska förhållningssättet som implicerar att klienten har svaren på sina frågor, och att man genom att ställa öppna frågor leder klienten till insikter som i sin tur medför att klienten på egen hand kan göra ändamålsenliga beteendeförändringar.

”Istället ser man många av dessa klienter som potentiellt självständiga”

I de schematerapeutiska modeller som utformats för att behandla mer komplex psykiatrisk problematik, exempelvis Borderlineproblematik, frångår man på sätt och vis detta grundantagande. Istället ser man många av dessa klienter som potentiellt självständiga. Klientens känslomässiga behov kan vara försummade till den grad att de i början av terapin bör bemötas utifrån antagandet att de i grunden är behövande av någon annan, dvs. en relation snarare än att de är självständiga. Det har såväl klinisk som i forskning visat sig behandlingsmässigt effektivt att som terapeut ”knyta an” till dessa klienter för att skapa en känslomässigt ”närande” arena utifrån vilken klienten successivt bygger en känslomässigt integrerad självständighet. Detta terapeutiska förhållningssätt kallas ”limited reparenting” och skiljer sig i stort från de flesta andra KBT modeller.

Värt att poängtera är att i en senare fas i det schematerapeutiska arbetet, när klienten blivit mer relationellt och känslomässigt ”trygg och stabil”, övergår behandlingsansatsen till att mer handla om hjälp till självhjälp.

 

Om jag som kliniker skulle vara intresserad att lära mig mer om Schematerapi, vilken bok skulle du isåfall rekommendera?

Det finns spännande litteratur att tillgå. En bra början för den intresserade kan vara boken ”Lev som du vill och inte som du lärt dig” (Young, et al., Natur och Kultur med svensk översättning av Mia Östlin). Det är en självhjälpsbok som ger en allmän teoretisk inblick och som inrymmer många kliniska exempel och övningar som sammantaget levandegör terapins behandlingsfilosofi och målsättningar. Jeffrey Young´s bok från 2003, ”Schema Therapy a practitioners guide” är en bra bok för den som vill fördjupa sig i ursprungsmodellen. I vår har Joan Farrells och Ida Shaws bok om schematerapeutisk gruppbehandling publicerats. Det är en s.k. ”step by step” guide över hur man bedriver gruppterapi med klienter med borderlinestörning. Ytterligare en läsvärd bok är ”Handbook of Schema Therapy: Theory, Research and Practice” av van Vreeswijk et al. som nyligen publicerats på Wiley. Den ger en tämligen heltäckande genomgång av dagsläget inom schematerapin och inrymmer även kapitel kring hur schematerapi kan kompletteras med bland annat ACT.

 

Tack Poul för att du tog dig tid att besvara frågorna!

 

Intervjuad av

Kristoffer NT Månsson
PTP-Psykolog
Doktorand i klinisk psykologi
Linköpings universitet

Poul Perris, tidigare frontman i The Facer (se musikvideon på Youtube), numera rektor vid Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi.