Expanding the Scope of mindfulness-Based Cognitive Therapy: Evidence for Effectiveness in a Heterogeneous Psyciatric Sample

Sammanfattning av en studie på hur personer som lider av depression och ångest kan kan erhålla färdigheter i mindfulness, minska depressionssymptom och uppleva mindre stress i vardagen efter MBCT-behandling. Författare: Anders Larsson, Camilla Norrman och Helene Eriksson. Umeå Universitet, vt 2012

Expanding the Scope of Mindfulness-Based Cognitive Therapy: Evidence for Effectiveness in a Heterogeneous Psychiatric Sample

Sheryl  M. Green and Peter J.Bieling. Hamilton, Ontario

Cognitive and Behavioral Practice 19 (2012) 174-180. www.sciencedirect.com

Mindfulness har buddhistiska rötter, har definierats som ickedömande, nucentrerarad medvetenhet där varje tanke och känsla som uppstår i uppmärksamhetsfältet erkänns och accepteras som det är (Kabat-Zinn, 1990). Därefter har bland annat Linehan (1994) argumenterat för att målet med uppmärksamhet i en klinisk miljö är att; a) öka inblicken i hur automatiska invanda mönster och kognitiva reaktioner mot förnimmelser, tankar och känslor ökar stress och ångest. b) för att minska känsligheten för dessa sinnesstämningar och därmed öka det emotionella välbefinnandet.  De senaste årtiondena har ett flertal mindfulness-baserade interventioner använts såsom mindfulness-baserad stressreduktion (MBSR) och mindfulness-baserad kognitiv terapi (MBCT), för psykisk och fysisk problematik.

Syfte: I denna undersökning vill man dels undersöka om MBCT kan vara till hjälp för personer som är i en depressiv episod eller har depressions- eller ångestsymptom.  Dessutom undersöka om stress reduceras. Det tredje syftet är att se om deltagare med pågående sjukdomsepisod kan utveckla mindfulness-baserade färdigheter.

Metod: En specialist öppenvårdsmottagning (förstämning och ångest) i Kanada där patienter hade allvarliga svårigheter med depression, ångest, stress eller kronisk smärta, eller var intresserade av att försöka öva mindfulness-strategier för att få balans och ökad livskvalitet, fick möjlighet att delta i denna studie. Alla deltagare diagnostiserades med DSM-IV via SCID-I och fyllde i själskattningar i BDI-II, TMS (mindfulness skill) och Shortened Daily Hassles Scale. Två legitimerade psykologer utbildade i och med erfarenhet i MBCT hade 5 grupper under 2006-2008 där 47 personer initialt deltog. Vissa nekade till att delta i studien och vissa avbröt av olika anledningar. Utöver en inledande orienteringsträff bestod gruppterapin av åtta träffar à två timmar/ vecka. Deltagarna uppmuntrades dessutom praktisera mindfulness meditation 40 minuter/dag genom att lyssna på en övnings cd.

Resultat: Deltagarna (N=23) i studien visade signifikant förbättring (före 18,87 p och efter behandling 12.48 p) på BDI-II. Den upplevda livs stressen har sjunkit signifikant (före: 9.74 p och efter: 8.45 p) i det totala antalet stressorer såväl som i graden av stress före: 16.52 p och efter 13.83 p). Mindfulnessfärdigheter som mättes med TMS visar en signifikant ökning både i decentrering (före: 13.57 p och efter: 16.26) och en trend på nyfikenhet som inte var signifikant.

Diskussion: Efter att Patienterna deltagit i MBCT avslöjar studien att deras depressions-symtom minskat, antal problem (stressorer) har minskat och även allvarlighetsgraden i problemen. Mindfulness färdigheterna har ökat. Detta stämmer väl överens med tidigare studier. Resultatet visar att individer med lindrig depression (vilka tidigare exkluderats) kan delta i MBCT, lära sig färdigheter via övning, och reducera symtomen. Studien visar att MBCT kan minska antalet stressorer en individ upplever. I behandlingen ingår att göra ”kloka” val i beteenden och livsstil, vilket kan påverka utsattheten för stress, detta behöver följas upp. Begränsningarna i studien är att det inte varit en randomiserad process, ingen kontrollgrupp vilket begränsar slutsatser om kausalitet. Ingen långvarig uppföljning.

Vår diskussion: Författarna diskuterar själva resultatens validitet genom att det inte helt går att fastställa kausalitet. Vi saknar diskussion om mätinstrumenten, där bara ett av fyra nämns ha reabilitet och validitet. Därtill har ett av dem, det som användes under de åtta träffarna (Segal et. al, 2002) visserligen ändrats för att anpassas till den heterogena gruppen och öka generaliserbarheten men det uppges inte ha testats. Generaliserbarheten kan antas vara relativt stor genom dessa anpassningar. Den begränsas dock till öppenvårdsgrupper av patienter med lätta till medelstora problem av ångest och affektiva störningar.

Mindfulness består av färdighetsträning till stor del (Williams, Teasdale, Segal, Kabat-zinn, 2007). Nyttan med dessa förmågar hos en individ innebär att de kan utveckla förmågor att känna igen egna känslor, tankar och kroppsupplevelser och tolka dem i det kontextuella sammanhanget. Att t ex kunna släppa orostankar, acceptera obehagliga känslor och välja beteenden som främjar välbefinnande på sikt. Det är vanligt med undvikande hos individer som är deprimerade och har ångest och det är även en vidmakthållande faktor. Att lära sig närma sig och nyfiket iaktta istället för att undvika torde ge individen större möjlighet att leva ett ”fullt” liv med färre begränsningar, parallellt med tillfrisknandet.

Artikelns diskussion kring resultatet saknar ett resonemang kring genusaspekter. Avsaknaden blir intressant i ljuset av att variabler som ålder och kön kontrollerats för i studien, utan att resoneras kring. Författarna till artikeln saknar även motiv/hypotes för varför det skulle kunna finnas en skillnad mellan olika ålderskategorier och kön. De problematiserar inte heller kring sin population ur genus-, ålder-, klass och etnicitets-perspektiv av så väl de som deltog, de som valde att inte delta och de som avbröt sitt deltagande. Samhällets sociala kontroll reproduceras i terapin. Kategoriseringar av individer som psykiskt friska eller sjuka skapar ett normativt tryck på individen. Genom att ordinera behandling för diagnoser skapas en bild av att individen har brustit i självdiciplin. Kategorier av människor som normala eller störda. (Magnusson, Marecek, 2010) Det finns en risk att vissa då undviker vård för att inte klassas som sjuka. Vår hypotes är att det i större utsträckning gäller män och unga. Den höga medelåldern får oss att fundera över hur även samma resonemang kan gälla unga. För att använda ABC-modellen (Chanser & Watkins, 2009) så skulle det kunna ses som att kvinnor med utgångspunkt i en lägre position inte utmanas lika mycket av att ta del i studien och bedömas normal/störd i jämförelse med män som i jämförelse med kvinnor strukturellt har en högre position.

Referenser:

Chancer, Watkins. Sociala positioner: en översikt. 2009. Studentlitteratur: Lund.  

Magnusson, Macek. Genus och kultur i psykologi: teorier och tillämpningar. 2010. Natur och kultur.

Williams, Teasdale, Seagal, Kabat-Zinn. Mindfulness: en väg ur nedstämdhet. 2007. Natur och kultur.