Social fobi eller social ångestsyndrom: Vad är blott ett namn?
Att enskilda ord kan ha stor betydelse i psykiatriska sammanhang är något som psykologer, psykiatrer och andra kliniker sedan länge är alltför medvetna om. Numera används ord som tidigare var reserverade för kliniska sammanhang (exempelvis depression och fobi) även i vardagligt tal där de både kan anses mer eller mindre synonyma med andra, allt ovanligare ord (exempelvis sorg, nedstämdhet, melankoli, skräck och fruktan) eller fått en kraftigt förvrängd innebörd (exempelvis islamofobi). I diagnosmanualer är det vanligt att intervjuaren (klinikern) i följdfrågor uppmanas använda intervjupersonens (den hjälpsökandes) egna beskrivning av sitt tillstånd istället för den kliniska beteckningen; detta för att undvika att intervjuaren genom sitt ordval påverkar hur intervjupersonen ser på sitt eget tillstånd.
Om just hur enskilda ord kan påverka synen på en individs psykiska tillstånd behandlas i en studie av Bruce med kolleger, nyligen publicerad The American Journal of Psychiatry (se nedan för referens). Studien är ett svar på en 12 år gammal debattartikel där en rad forskare – bland dem den kände Michael Liebowitz – propagerade för att begreppet social phobia (social fobi) skulle överges till förmån för begreppet social anxiety disorder (oftast översatt till social ångestsyndrom, även om begreppet social ångeststörning vore mer korrekt; jämför exempelvis tyskans angststörung. Se nedan). Enligt debattörerna trivialiserar begreppet fobi det allvarliga och funktionellt nedsättande tillstånd som det avser beteckna, vilket kan tänkas vara en förklaring till varför en så låg andel av socialfobiker söker hjälp. I det nyligen lanserade utkastet till det nya psykiatriska diagnossystemet DSM-5 har debattörernas önskan delvis hörsammats: social anxiety disorder är nu tillståndets huvudsakliga namn, med social phobia som alternativ beteckning – istället för, som nu i DSM-IV, tvärtom.
Föremål för den nu högaktuella studien av Bruce med kolleger är den upplevda skillnaden mellan just begreppen social phobia respektive social anxiety disorder. Bruces forskarlag lät telefonintervjua 806 slumpvist uppringda personer som alla fick lyssna på exakt samma beskrivning av en människa som känner sig obekväm i sociala sammanhang och undviker sociala aktiviteter. Hälften av intervjupersonerna fick sen höra tillståndet benämnas som social phobia och hälften fick höra social anxiety disorder. Därefter fick båda grupperna frågan om de ansåg att vederbörande borde söka hjälp för sina besvär och här hittade forskarlaget en signifikant skillnad mellan grupperna: av intervjupersonerna som hörde ordet social anxiety disorder svarade 83,2% ja på frågan, medan endast 75,8% av dem som hörde social phobia svarade detsamma. Av detta drar Bruce med kolleger slutsatsen att en etablering av begreppet social anxiety disorder troligtvis skulle öka andelen som söker hjälp för sitt tillstånd.
En liknande undersökning genomförd i Sverige skulle lämpligtvis ha tre experimentella betingelser: social fobi, social ångestsyndrom samt det förmodat än mer patologiserande ordet social ångeststörning. (De två sistnämnda alternativen kan för övrigt upplevas som mindre lingvistiskt eleganta konstruktioner inför svenska öron, vilket skulle kunna delvis förklara eventuella preferenser bland svensktalande kliniker). Om, eller när, ett nytt psykiatriskt begrepp gör entré och i så fall hur det kommer att påverka vårt dagliga språkbruk, återstår att se.
PHILIP LINDNER
psykologkandidat och forskningsassistent
Bruce, L.C., Heimberg, R.G. & Coles, M.E. (2012). Social Phobia and Social Anxiety Disorder: Effect of Disorder Name on Recommendation for Treatment. Am J Psychiatry, 169: 538-538. 10.1176/appi.ajp.2012.11121808.