The Role of Fear of Emotion in Distress, Arousal, and Cognitive Interference Following an Emotional Stimulus

Artikelförfattare: Kristalyn Salters‐Pedneault a , Emily Gentes a & Lizabeth

Av: Elin Johansson och Kristoffer Säfström

Studiens syfte: Syftet med undersökningen var att undersöka sambandet mellan rädsla för känslor och reaktion på ett emotionellt associerande stimulus i en laboratoriemiljö. Forskarna bakom undersökningen förutspådde att rädslan för känslor skulle sammankopplas med större subjektivt upplevd oro och fysiologisk upphetsning som reaktion på ett känslofyllt filmklipp samt en större störning vid ett för filmen modifierat emotionellt Stroop-test. Dessutom antog de en minskad återhämtning för subjektivt upplevd oro och den fysiologiska upphetsningen efter filmklippet.

Metod. Studiens sample bestod av 37 kvinnor mellan 18 och 57 år, m=26.7. I studien användes en rad olika mätinstrument, ACS (rädsla för emotioner), ett frågeformulär bestående av de fyra subskalorna ilska, positiva känslor, depression och ångest. LEC som är en livshändelsechecklista för traumatiska händelser under livet. Hjärtslagsfrekvens (HC) och hudkonduktansnivå (SCL) användes för mätning av fysisk upphetsning. Självskattningstesten den negativa skalan (NA) av PANAS (positiva och negativa känslor) och SUDS (subjektiv oro) mätte upplevd sinnestämning. Ett emotionellt Stroop-test fastställde störningen av stimulusrelaterat material. Vid gallringen gjordes en PANAS med avseende på förra månaden samt en LEC. Mätningar av upplevd emotionell upplevelse och fysiologiska reaktioner skedde innan stimulus efter vila, direkt efter filmklippet samt efter en viss period återhämtningsperiod. Mellan reaktionsmätningen och återhämtningsmätningen genomfördes även Stroop-testet.

Resultat/ diskussion.Den generella rädslan för emotioner var en signifikant alternativt marginellt signifikant (p<0,1 vid SCL) förutsägande faktor för de olika registreringarna Filmklippet som stimulus visade sig ha den önskade effekten på de olika bedömningskriterierna då värdena mellan baslinjen och filmen visade en signifikant ökning. Allmän rädsla för känslor förutsade större ökningar i upplevelsen av negativa känslor och oro samt i yttring av förhöjd hudkonduktansnivå som reaktion på ett emotionellt stimuli. De filmklippsrelaterade orden visade sig också vara mer störande vid allmän rädsla för känslor då det kunde förutspå latensen vid Stroop-testet. I motsatts till hypotesen visade sig rädsla för känslor sig inte vara signifikant relaterat till försämrad återhämtningsförmåga. Överlag visade sig resultatens varianser vara proportionella med deltagarnas baselinevärden för negativa känslor.

Vid genomgång av den data som framkommer av studien ska det tas till hänsyn att den är av korrelationsart, det är därmed fullt rimligt att det finns en omätt tredje variabel som förklaring i relationen. Tidigare hypoteser har gjorts kring hur faktorer som utgör hinder för emotionellt processande kan vara relaterat till psykopatologi. Resultat från studien kan bidra till förhållandet genom förklaringen att rädsla för känslor kan bidra till ökad upplevd oro och fysiologiska reaktioner vilket skulle innebära att relationen inte endast behöver förklaras med humörrelaterade vinklingar.

Kbt’s “teori och terapi-paraply”. Validitet, generaliseringsbarhet & ”Nytta”. Studien demonstrerar tydligt KBT principen om de interagerande systemen. Dels uppmättes fysiologiska och emotionella värden samt en beteenderubbning och därpå beräknades samvariationen mellan dessa. Ovanpå detta förklaras själva uppkomsten av fenomenet rädslan för känslor utifrån tankemässiga misstolkningar. 

Vad gäller begreppsvaliditet var mätinstrumenten väl belagda med tidigare forskning. Angående studiens innehållsvaliditet menar jag att det kan ifrågasättas huruvida det går att dra allt för stora slutsatser om begreppet rädsla för känslor genom förmedling av, ett enligt mig, specifikt och ytterligt stimuli.

I studien nämns forskningen kring ämnet om rädsla för emotioner kunna vara till en tänkbar klinisk fördel i anslutning till mindfullnessinterventioner, vilka är riktade till att just främja acceptans av interna erfarenheter såsom känslor.

Intersektionellt perspektivs granskning. I artikeln nämns en studie som hade funnit att mäns rädsla för känslor var positivt relaterat till maskulin ideologi och maskulin könsrollstress. Senare i diskussionen förklaras hur resultatens generaliserbarhet begränsas i och med könsskillnader (valet att bara ha kvinnliga försöksdeltagare gjordes med utgångspunkt i att minska mellan-subjekt variationen då stimulis karaktär var en våldtäktsscen) har identifierats i flertalet studier. Trots forskarna bakom studien har med en referens angående, som i termer av Magnusson och Marecek (2010), bemästrande och tillägnande väljer de att använda sig av en förklaringsmodell med en grundsyn på könsskillnader.

Referenser:

Magnusson, E. Mareceks, J. 2010. Genus och kultur i psykologi: Teorier och tillämpningar. Stockholm: Natur & Kultur.